Från Odlaren 3-2001

Text: Cecilia Lund

När svampar tar över och träden blir sjuka är det inte roligt. Ekologiska fruktodlare sprutar inte bort svamp med elaka kemikalier. Problemen går att undvika och mildra med så enkla medel som noggrannhet och god hygien. Sortvalet är också viktigt när det gäller att förebygga angrepp.

Gul monilia (fruktmögel) Monilia fructigena

Angrepp av gul monilia på äpple visar sig på frukten när den mognar. Äpplena blir då bruna och ruttnar. I den bruna rötan bildas ringar av gulaktiga eller brunvita upphöjda mögelfläckar. Ibland angrips hela klasar med äpplen som ruttnar.

De mögelvårtor som utvecklas på frukterna bildar massor av konidier som sprids vidare med insekter, vind och vatten. Smittan kan spridas hela säsongen. Svampen sprids även genom att mycelet växer över till frukter som sitter nära en smittad frukt i en klase.

Om rötan utvecklas när frukten lagras blir frukten ofta svart med läderartat skal.

Angreppet kan även döda de fruktsporrar som bär angripen frukt. En fruktsporre finns annars vanligtvis kvar och bär frukt i flera år.

Samma svamp kan även angripa päron, plommonträd och körsbär. Olika sorter är olika mottagliga.

Gul monilia angriper oftast frukter som redan angripits av skorv eller råkat ut för någon mekanisk skada som orsakats av t.ex. fåglar, insekter eller hagel. Försök därför hindra fåglar och insekter från att göra sår i frukten.

Svampen övervintrar i fruktmumier, dvs döda frukter som sitter kvar i trädet när bladen fällts. För att undvika vidare smittspridning bör dessa döda frukter plockas bort och förstöras innan vintern. Ta även bort döda fruktsporrar från trädet.

Angreppsrisken är störst när det är måttlig värme och hög fuktighet.

Blom- och grentorka (grå monilia), Monilia laxa

Blom- och grentorka kan angripa flera olika slags fruktträd. Värst brukar körsbär drabbas, men även äpple drabbas ibland.

Angreppet sker på våren när träden blommar. Svampens konidier fastnar på det klibbiga märket i blomman och växer ner i blomskaftet och in i fruktsporren. Följden blir att blomman vissnar och svampen fortsätter att växa längre in i trädets grenar. Hos äpple brukar angreppet oftast inte gå mycket längre än til fruktsporren. De delar av grenen som angripits vissnar, men sitter kvar med vissna blad och blommor på trädet. På den angripna fruktsporrens blom- och bladskaft bildas ofta grå konidiesamlingar.

Ta bort döda fruktsporrar, grenar och skott. Beskär helst grenarna så långt som 20 cm in på frisk ved.

[foto]

Grå monilia (blom- och grentorka) på körsbär.

Rotkräfta Agrobacterium tumefaciens

Detta är en bakteriesjukdom som är mycket vanlig på äppleträd, men flera andra växter är också mottagliga för bakterien. Angreppet av bakterien gör att det bildas knottriga och oregelbundna svulster i olika storlekar på rötter och rothals. Svulsterna bildas oftast där rötterna skadats på något sätt, t.ex. av redskap, insekter eller liknande. När bakterierna kommit in i en växtcell så stimuleras de omgivande cellerna att dela sig och en tumör utvecklas. Svulsterna är först ljusa och mjuka, men hårdnar senare och blir förvedade, samtidigt som färgen blir mer brunaktig.

Problemet med svulsterna är att de hämmar vattentransporten i trädet, ibland ända upp till 30%, vilket framförallt kan skada unga träd. Äldre träd tar oftast inte lika stor skada.

Bakterierna kan finnas inne i trädets ledningsbanor, vilket innebär att det inte räcker att bara klippa bort de rötter som har svulster. Undvik att plantera träd som har svulster.

Betor är mottagliga för bakterien och därför bör inte äppleträd planteras där det odlats betor strax innan. Stråsäd anses dock vara bra att odla innan.

Undvik att plantera fruktträd på blöta jordar! Det är viktigt med god dränering för att rötterna skall må bra. Träd som mår bra har lättare art motstå angrepp.

Fruktträdskräfta (lövträdskräfta) Nectria galligena

Fruktträdskräfta orsakas av svampen Nectria galligena som är en mycket svår skadegörare på äppleträd. Även päron och andra lövträd som t.ex. ask, asp, björk, bok, ek, hagtorn, kastanj, lind, lönn, poppel, rönn och sälg kan angripas.

Ofta bildas en röta kring knopparna där barken sjunker in och dör. Avlånga koncentriska ringar av uppsprucken bark bildas ofta kring infektionspunkten. Hela grenar kan dödas om rötan gördlar grenen, eftersom näring och vatten då inte längre kan transporteras i grenen. Oftast är såren på grenarna öppna, men äldre grenar på träden kan få stora sår som, ifall de läks ihop, orsakar en inre röta i trädet. Om frukterna angrips bildas skarpt avgränsade bruna rötor, ofta nära flugan.

Även denna sjukdom uppstår genom att sporerna infekterar genom sår orsakade av t.ex. hagel eller beskärning, vid plockning av frukten, frostskador eller via bladärren när bladen just fällts.

Tunna grenar och skott som angripits kan klippas av en bit under kräftsåret. Om skadan sitter på större grenar eller stammar skärs såret bort så att man kommer in på frisk ved. Alla smittade rester måste tas bort och helst brännas för att undvika vidare smittspridning, eftersom det finns svampsporer i de angripna delarna. Om hela trädet är väldigt skadat är det bäst att ta bort trädet. Bästa tiden att utföra beskärningen är egentligen på våren, eftersom trädet då börjar växa och såren läks snabbare, men om skadan uppstår under sommaren går det bra att skära bort den då också. Det bör däremot inte göras någon beskärning i november-december.

Beskärning bör göras vid torrt väder, eftersom fukt behövs för att svampens sporer ska kunna gro.

Undvik att odla mottagliga sorter som: Cox's Orange, Cox's Pomona, Golden Delicious, Gravenstein, Ingrid Marie, James Grieve och Spartan. Motståndskraftig sort är Jonathan.

Trädet blir känsligare och mer mottagligt för frukttädskräfta om det växer i en våt och kall jord med dålig dränering och om det får för mycket kväve eller får kväve sent in på säsongen. Frost ökar också känsligheten. Om jorden egentligen inte lämpar sig för odling av fruktträd men du ändå vill prova, så testa att odla i en upphöjd bädd.

Unga träd drabbas lättare av kräftangrepp, eftersom de ofta har gnagskydd och olika uppbindningsanordningar som nöter på barken. Därför är det särskilt viktigt att undvika att plantera nya träd i närheten av redan smittade träd.

Värt att veta är att det finns antagonistiska bakterier och svampar som kan ha effekt mot Nectria galligena.

Källor:

Åkesson, Ingrid: Faktablad om växtskydd - trädgård, 69 T, juli 1991.

Åkesson, Ingrid: Faktablad om växtskydd - trädgård, 75 T, nov. 1989.

Rein, Arnulf: Skador på äpplen vid inlagring, Agro Inform as, Gvarv, Norge 1996.

Nilsson, Lennart & Åhman, Gunilla: Kompendium i Växtpatologi - Sjukdomar hos trädgårdsväxterna, Sveriges Lantbruksuniversitet, Alnarp 1991, sid. 218-219, 224-226, 228-230.