Skriv ut

Från Odlaren 6-1994

Text: Anders Lund

Morotsflugan är lokalt en stor plåga. Några egentliga biologiska bekämpningsmetoder finns ännu inte och inte heller några bra kemiska bekämpningsmedel finns. Eftersom flugor inte pratar med hjälp av feromoner - det vill säga kemiska doftsubstanser - kan inte luktfällor eller repellenter användas.

(För morotsbladloppan arbetas det med att finna repellenter).

Förekomsten av morotsfluga kan mätas med hjälp av gula klisterskivor, som sätts ut på fältet. Företag som sysslar med biologisk bekämpning, till exempel Predator AB, gör artbestämningar och prognoser nästan på dagen om man beställt sådana tjänster. De läser av fångsten på klisterskivorna och kan sedan ge vägledning om vad som bör göras.

Vattna vid rätt tidpunkt

Ett effektivt sätt att störa morotsflugan är att vattna vid precis rätt tidpunkt. Den tidpunkten infinner sig mellan äggläggningen och äggens kläckning.

Då har man ett par dagar på sig. Det beror på att morotsflugans ägg läggs helt ytligt på marken kring morotens hals. Får de vatten på sig så drunknar de och ruttnar i stället för att kläckas. Det gäller alltså att vattna ordentligt och inte bara skvätta litet.

Dålig flygare

En tröst är att morotsflugan är dålig på att flyga. Det betyder att vissa odlare kan ha stora problem, medan grannarna kan klara sig undan.

Morotsfiugan är mindre än kålflugan och vistas normalt i buskvegetation. Men när det är dags för honan att lägga ägg flyger hon ut i morotslandet och placerar äggen i jorden runt morotsplantor.

Efter ett par dagar kläcks larverna och söker sig till morötterna. Där gnager de sig in och åstadkommer små slingrande gångar. Larverna är små, vita och saknar fötter.

Morotsflugan har två generationer per år i Syd- och Mellansverige, men bara en generation i norra Sverige. År 1991 låg topparna med nio veckors mellanrum vecka 25 och vecka 34, mätt på gula klisterplattor i Uppsala.

Fiberduk säkraste skyddet

Hittills har den enda riktigt säkra metoden att skydda grödan mot morotsflugans larv, varit täckning av hela grödan med fiberväv från sådd till skörd.

Täckodling med halm eller bark har inte någon positiv effekt mot morotsfluga. Tvärtom tycks marktäckning med bark öka angreppen med 5 procent, enligt 7 försök åren 1988-1990.

Gräsklipp positivt

Marktäckning med gräsklipp däremot hade i samma försök en positiv effekt. Men minskningen låg bara på 3,5 procent. Att det skulle ha någonting med förekomsten av rovinsekter i grönmassan att göra, vet man numera att det inte handlar om.

Lovande samodlingsförsök
Samodling med lucernarten Medicago litoralis har en klart positiv effekt i försök. angreppen blev 11,5 procent lägre än i kontrollrutorna i 7 försök 1988- 1990.

Samodlingen är emellertid inte problemfri. Ska skördenivån bibehållas måste insådd ske senare än morötterna, vilket betyder ökad körning i landen. Att så lucernen tillsammans med morötterna och sedan klippa ner lucernen har gett skördereduktion. Försök pågår dock för att finna bättre metoder.

Lök i morötterna hjälper inte

Samodling med lök - något som många husbehovsodlare rekommenderar - tycks inte ha någon säker effekt alls.

Däremot kan skadorna på morötter minskas genom tidigare skörd. I England arbetar man med att få fram resistenta sorter. I Danmark prövar man med bekämpning av morotsfluga med hjälp av svampen Ento-mophthora. Vi får se hur det går.

Källor: Fakta Trädgård - Fritid nr 9: Marktäckning som odlingsmetod i blomkål och morot för att minska angreppen av kålfiugan och morotsflugan. SLU 1991 Predator AB.