Skriv ut

Från Odlaren 4-2016

Text: Börje Remstam

Sedan många år tillbaka använder sig Fobos ordförande Börje Remstam av täckodling. Vid en resa till Ryssland nyligen besökte en grupp från Fobo en ekologisk odlingsorganisation. De blev mycket intresserade av Börjes odlingsmetod och han skrev därför en artikel som har översatts till den ryska föreningens tidning. Här får vi den svenska versionen och Börjes egen berättelse om sina odlingsmetoder.

Börjes täckodling

Foto: Börje Remstam

Vintern 1979-1980 läser jag boken Den arbetsfria träd­gården av ameri­kanskan Ruth Stout som då kom ut på svenska. I början av 40-talet kom hon på detta med att täcka odlingsytan med organiskt material. På hösten la hon ut ett tjugo centimeter tjockt täcke av halm eller hö. När det blev vår och dags för sådd gjorde hon fåror i materialet för att kunna så fröna i jorden eller sätta plantor. Ruth hade sandjord och jag hade tung och kompakt lera. Att gå en sommar mellan raderna ökade på prob­lemet ytterligare genom att leran pack­ades ännu mer.
Ingen kunskap

Ett år senare när nya rader skapades kanske de hamnade där man gått före­gående år eftersom ett nytt täcke lagts på föregående höst och ingen grävning hade skett. Detta blev mycket svårt, jag slet hårt med att få en såkultur i mina rader. Efter två eller tre år gav jag upp trots att jag då var i min krafts dagar, strax över 40 år.

Men att ge upp täckodlingen och börja rensa ogräs igen, vilket jag ogil­lade å det grövsta, såg jag inte som ett alternativ. Eftersom jag inte har någon utbildning när det gäller att odla så visste jag inte att man odlar på drill som man gör när man odlar på en större sammanhängande yta. Ibland är det fak­tiskt mycket bra att inte ha kunskap för då kan det bli att man gör på ett sätt som är nytt och så blev det i denna situation. Det kan vara knepigt att lära sig själv men ibland är det bra för en hel del kunskap som ”flyter” omkring är tveksam om den är så bra och ibland är den faktisk fel.

Börjes täckodling

På vardera sidan om halmvallen har Börje en fast så- och växtrad. Mellan de två växt- och såraderna finns en fast gångbana. I år har Börje lagt trätrall på den, så han slipper trampa på sina med­arbetare maskarna och de övriga jordbrukarna. När plantorna kommit upp täcks även de med kompost. Foto: Börje Remstam

Två sårader

Jag delade upp odlingsytorna i ett sy­stem med två sårader och gångbana, totalt 90 cm bred. Mellan detta lade jag på hösten en vall av halm som var 45 cm bred. Detta har jag nu haft i 33 år. Så­rader, gångbana och vall precis på sam­ma plats. En del kallar mina vallar för kompoststrängar och det är helt kor­rekt. Ytan mellan vallarna täcks med löv som är 5-10 cm tjockt.
Hur hanterade jag leran? Den typ av lera som vi har i min region är den tätaste i Sverige. På den tiden hade jag kompost på vanligt sätt och lade ut komposten kon­centrerat där såraden var och på våren när det var dags så blandade jag ner den i leran. Med den samverkan som det blev med täckodlingen kom jag rätt fort ifrån kampen med leran.

Ingen bevattning

Efter några år slutade jag helt med att ha vanlig kompost. Innan halmen läggs ut på vallarna har årets växtrester lagts ut på den ytan. På detta sätt spar jag allt arbete med komposthantering. Min odling är och sker helt enkelt i en kompost. Täckodling skulle man kunna kalla direkt­kompost. Vallen torkar aldrig ur, där finns gott om näring och växternas rötter går in i den mull som hela tiden bildas där. Jag behöver heller aldrig vattna mina grönsaker och ogräs är bara något jag har i minne. Har inte vattnat mina grönsaksområden på ca 30 år.

Fin mull

När det har gått en period på sex till sju år har det bildats en fin mull där vallen ligger eller låt oss kalla den kompost. Då drar jag undan det täckmaterialet som är kvar den hösten och med en potatishacka drar jag ut mullen till den yta som är så- och växtraden. Jag tar så djupt så det blir ett litet dike och så börjar jag fylla igen och bygga upp en ny ”kompost”. På detta sätt begravs den ursprungliga jorden som fortfarande är ogräsfröbemängd och eftersom ingen grävning sker så förblir den begravd.

Nu efter 36 år så får man till och med tillämpa den od­lings­metod som kallas ”djupsäng” där man gräver och bear­betar jorden dubbelt spaddjup ner för att komma ner till den ursprungliga jorden. De första åren när man fortfarande måste rensa kan man lägga ogräset uppe på vallen men bara om det inte hunnit gå i frö, har det gjort det hamnar det utanför trädgården.

Börjes täckodling

På hösten läggs årets växtrester ut på vallen och sedan täcks de med ny halm. Efter 6-7 år har fin mull bildats i vallen. Då drar Börje ut den i så- och växtraderna innan han börjar bygga upp ny vall. På detta sätt har Börje på 36 år byggt upp ett mullager om 30 cm. Nytt för i år är att han i en av kompostvallarna grävt ned en kökskompostlåda. Den lådan går det att läsa mer om i Odlaren 2-2016. Foto: Börje Remstam

Gångtrall

Under de två senaste åren har jag byggt gångtrall till alla ytor som jag går på så nu slipper jag må dåligt av att jag trampar på mina arbetskompisar när jag går ute i odlingarna. Det vill säga mina maskar och alla andra duktiga jordbrukare. Jag brukar säga att jag odlar främst min jord, sedan får jag växterna som en härlig bonus. Vi har gjort upp ett avtal: jordbrukarna har sagt, ”om du ger oss ordentligt med käk så ska vi fixa en bra jord åt dig”. Detta har jag gått med på.

Kökskompost

Vintern som gick så byggde jag också en ny kökskompost. En låda 1,5 meter lång, en brädram upptill och nertill ett styvt galler med 6 millimeter maskor (en mus kan ta sig igenom 7 mm), 15 cm djup, upptill en lucka och bredden på lådan är 15 cm. Denna kompost har jag så grävt ner i en kompostvall. Så nu är även den frågan löst, det vill säga att kunna tömma köksavfall direkt i odlingen utan att fåglar, möss och råttor kommer åt det hela. Än så länge har jag bara en låda men ska det fungera bra behöver man nog minst två stycken. Få se om denna låda är mer än ett experimentexemplar. Obs! den har ingen botten för att man bara ska kunna dra upp den och lämna mullen kvar.

Stenmjöl

Under de senare åren har jag blivit noggrann med att tillföra stenmjöl till jorden. Tidigare var det med i odlandet men så småningom på 1990-talet blev borrmaskiner så effektiva så att mjölet blev för grovt tyckte jag. Men nu har jag funnit att på stenbrottens transportband lägger sig ett fint mjöl som trillar av när banden har släppt av sin egentliga last så nu är det med igen. Detta tror jag till och med är nödvändigt eftersom jag har en humusjord på ca 30 cm djup. Det behövs helt enkelt de mineraler som stenmjöl innehåller. Det mjöl jag får tag på är dessutom det mineralrikaste och heter basalt, en vulkanisk sten.

Stort avstånd

Till sist en kommentar: besökare som är hos mig i maj, juni frågar ofta: varför har du så stora avstånd mellan raderna? Jag har aldrig fått den frågan i augusti för då har det växt igen helt så även jag har svårt att ta mig fram. Skulle jag börja om idag skulle jag öka till minst en meter i stället för 90 cm. Överhuvudtaget är det så att med täckodling året runt, blir alla växter mycket större än vad som är vanligt.