Mer odlingsmark åt folket

Från Odlaren 3-2018

Text: Karin Jansson

Intresset för självförsörjning har väl aldrig varit så stort som nu. Böcker, tv-program, artiklar och poddar, ja det finns idag en rad kanaler som sprider intresset för att odla, ta tillvara, sylta och safta och på olika sätt bevara mat för vintern. Kanske är det vår tid med stress och oro som ger näring till lusten att odla själv, för en del handlar det om klimatfrågan, för andra om att hitta balans i sitt liv.

På stadsodlingen i Lund blir jag stående och pratar med en kvinna. Hon har man och två barn och odlar på cirka 150 kvadratmeter. Eftersom hon har rötterna i ett asiatiskt land odlar hon i bäddar, tätt mellan plantorna och mycket bladgrönsaker. Sparrissallat är favori­ten liksom vattenspenaten men här finns också majs, bönor och jordgubbar. Hon berättar att hon sedan hon började odla har gått ned 6 kilo i vikt och att hon numera mår bättre och dessutom sover lugnare. En annan fördel med odlandet är plånboken. På vintern lägger familjen 8 000 kr i månaden på mat, nu över sommaren har det bara blivit 4 000. En betydande skörd på ynka 150 kvadrat. Men så odlar hon också intensivt och tar ut flera skördar på de flesta bäddar. Fröerna får hon från sitt hemland och redskapen är mycket enkla. De höga bönorna vill inte sluta producera och hon berättar att hon redan har fryst in 75 påsar och att hon siktar på att få ned 90 påsar bönor i frysen inför vintern.

Att odla för självförsörjning kan nog sägas ha blivit en trend. De flesta odlar säkert inte så mycket att det verkligen gör skillnad i ekonomin, men för en del kan det bli en rejäl skörd som drygar ut hushållskassan. Att odla är dock inte bara bra för den egna ekonomin, det är också bra för folkhälsan och miljön. Färska grönsaker och frukter innehåller många vita­miner och skyddande ämnen som minskar riskerna för våra vanliga folksjukdomar. Närodlad mat minskar utsläppen av koldioxid, både på grund av minskade transporter och genom att man odlar utan fossila bränslen.

Att kunna odla borde vara en mänsklig rättighet men tyvärr har den stora odlingsvågen gjort att det på många ställen är svårt att få tag i en odlingslott. Kommuner måste inte ordna odlingslotter och koloniområden till sina medborgare och alla gör det därför inte. Och även om det finns odlingslotter i ens kommun så kan köerna vara långa. När jag skaffade odlings­lott i Lund på 1990-talet kunde man välja och vraka vilken lott man ville ha. Idag står över tusen personer i kö och det kan ta flera år innan man får tag i en bit odlingsmark.

Kolonirörelsen är en fin tradition med rötterna tillbaka i 1800-talet. Då handlade det om att ge arbetare i städerna en möjlighet till extra försörjning. Så småningom blev maten billigare och kolonierna blev små fritidshus med blommor och några fruktträd. Men idag vill många odla grönsaker igen och alla kommuner i Sverige borde se till att de som vill också kan få göra det. Mer mark kunde användas till odling och kommunerna borde tillhandhålla redskap och också gärna kurser i odling. Att satsa på fritidsodling borde på sikt spara pengar till kommunen genom att man får en friskare befolkning. Att man dessutom gör något för miljö och klimat gör ju inte saken sämre.