Vad blir det för väder?

Från Odlaren 2-2017

Text: Karin Jansson

I maj ser jag en dokumentär på SVT som handlar om klimatförändringar och att en del människor i världen redan påverkas av de nya väderfenomenen. I programmet får man se drastisk koralldöd i reven utanför Australien och följa med några fotografer som vill dokumentera hur mycket av Afrikas glaciärer som har försvunnit på bara 100 år. Programmet visar också några samiska renskötare vars näring är i fara. Numera kan temperaturen på vintern gå från +8 grader ena dagen till -37 nästa dag, berättar en renskötare. Då tinar och fryser snön och de bildas hårda skorpor i snölagren. Dessa skorpor hindrar doften från renlavar att tränga igenom snötäcket och renarna vet inte var de ska söka mat. Just nu överlever renarna vintern genom att äta hänglavar i träden, men hur det ska gå på sikt vet inte renskötaren. Han berättar att vädret har varit instabilt under de 17 år som han har drivit rennäringen och att det inte är lönt att fråga de mer rutinerade renskötarna vad man ska göra, eftersom de inte heller har någon erfarenhet av ett så växlande väder.

Det är bra att SVT uppmärksammar att klimatet är under förändring, men det är inte bara på exotiska platser eller långt uppe i norr som det nya vädret påverkar människan. Vi som odlar grönsaker kan berätta precis samma historia som renskötaren i Lappland: De senaste 15-20 åren har vädret varit instabilt. Varje år har det kommit någon ny typ av extremväder som det är svårt att skydda sig mot. Vi har genomlidit långa torkperioder, extrem hetta, kalla somrar, tidig vår och sen vår. Mycket blåst, lite regn, snö i maj och badväder i september. Ja, om jag skulle lista alla konstiga vädertyper jag har tampats med under senare år skulle listan bli lång.

I år har vi haft en mild vinter i södra Sverige, men våren har trots detta inte velat ta fart. Det har varit många frostnätter både i april och maj, liksom snö och hagel. Växter som planterades ut tidigt har stressats och gått i blom och de som kom ut sent har haft svårt att komma igång och växa. Satte man potatis tidigt och den kom upp frös blasten bort, väntade man blev det ingen Midsommarpotatis.

Det som odlare, lantbrukare, renskötare m fl. har gemensamt är att vi vistas ute varje dag och känner vårt väder. Vi känner igen hur olika årstider ska kännas mot huden; vi kan skilja en ljum vårvind från en sommarvind, känna igen den isande kylan från norr som är på väg att döda våra plantor, ana att den röda horisonten för med sig frost eller förtvivlat leta regnmoln på en blank himmel. Detta har under senare år blivit vår vardag och att göra detta till ett exotiskt fenomen visar bara att de som gör tv mest sitter inne och tittar på sin dator.

Klimatet är under förändring överallt, inte bara i exotiska länder utan faktiskt framför näsan på oss. Även om det nu finns ett klimatavtal på plats så verkar klimatarbetet gå långsamt. Någon verklig förändring av människors livsstil vågar knappast någon politiker föreslå och därför har vi också mest mycket försiktiga förslag som inte i grunden minskar koldioxidhalten i luften.

Som odlare är det därför dags att experimentera med nya odlingsformer som kan klara ett förändrat klimat. Det kan handla om att odla fler perenna växter eller att hitta metoder för att odla i torrare, blötare, kallare och varmare klimat. Det handlar också om att testodla fler sorter, både gamla kulturväxter och sorter från liknande klimatzoner.

Om framtiden vet vi som vanligt väldigt lite och vi har med tiden vant oss vid att även meteorologerna verkar ha svårt att sia om framtiden. Men den som vet hur man odlar sin mat kan alltid känna sig trygg. Nu gäller det bara att lära sig odla i ett förändrat och nyckfullt klimat.