Hur ska maten produceras i framtiden?

 Från Odlaren 2-2015

Text: Karin Jansson

Var kommer maten ifrån? Få människor ställer sig den frågan när man går in i en livsmedelsbutik. Utbudet är gigantiskt och det går att få så många sorter av bröd, mjölk, grönsaker, godis, pålägg mm. – ja utbudet är långt större än vad någon egentligen behöver. Vår tillgång till livsmedel verkar fungera bra och borde väl göra det i framtiden också. Ungefär så verkar de styrande ha resonerat länge i vårt land.

De senaste 30 åren har dock vårt jordbruk genomgått en stor förvandling. Från små familjejordbruk där båda eller i alla fall ena maken jobbade och levde helt på jordbruket har vi idag genom sammanslagningar fått gigantiska gårdar. En färsk undersökning visar att på 25 år har 90 % av jordbruken lagts ned. Ja, byggnaderna finns ju kvar men marken odlas av någon granne som kanske också använder stallarna. Genom en extrem rationalisering kan någ­ra få bönder idag få fram stora mängder mat. Men trots stora skördeökningar, allt större mas­kiner och mer teknologi är det bara 50 % av maten som framställs här, resten importerar vi.

Det ekonomiska läget för bönderna är svårt. Matpriserna har nästan legat stilla i 20 år medan många utgifter har ökat och det gäller att få rekordskördar varje år för att få ihop till räntan på jord och maskiner. Enligt LRF är det endast vart tredje jordbruk som går med vinst och med handelssanktionerna mot Ryssland lär den siffran bli ännu lägre i år.

Sanningen är alltså att de flesta svenska bönder har gett upp. De kan inte försörja sig utan säljer gården eller arrenderar ut till en större enhet. Nu hotas även de stora enheterna av låga matpriser och handelsbekymmer. Det svenska jordbruket står på gränsen till vad det mäktar med och en hel yrkeskår och näring är på väg att försvinna i tysthet.

Frågan är vem som ska odla vår mat i framtiden? Dagens jordbruk är helt beroende av billiga fossila bränslen. När oljeproduktionen minskar i framtiden och drivmedel blir dyrare, kommer den redan dåliga lönsamheten att försämras ytterligare. Dessutom räknar forskarna med att världens förråd av fosfat tar slut om cirka 60 år, d.v.s. konstgödsel som den görs idag försvinner. Det storskaliga jordbruket har också en stor miljöpåverkan och minskar den biologiska mångfalden – kommer framtida generationer att tillåta detta?

Redan idag borde det forskas mer kring nya grödor, nya bränslen och kretsloppsanpassade jordbruk. Hur mycket kan man producera av stadsnära mat i Sverige? Kan vi göra om parker till skogsträdgårdar? Kan fler människor engageras i matproduktion och på så sätt få en meningsfull sysselsättning? Hur odlar vi utan fossila bränslen? Utan konstgödsel? Frågorna är många men svaren få.

Just nu förs det fram idéer om att minska våra miljökrav på jordbruket för att förbättra konkurrenssituationen för bland annat mjölkbönder. Ett bättre alternativ vore att öka kraven, gå över på småskaliga, ekologiska lösningar och börja på en väg mot ett hållbart jordbruk. Det skulle ge oss en säker tillgång på mat för framtiden, minska jordbrukets miljöbelastning och öka folkhälsan.

Maten är något av det mest grundläggande i våra liv men har idag mest blivit lyx och trender. Det är dags att vår livsmedelsproduktion diskuteras på allvar inom politiken och prioriteras inom forskningen. Vi behöver en ny inriktning på jordbrukspolitiken.