Mat är storpolitik
Text: Karin Jansson
Vi lever i en orolig tid med konflikthärdar på många håll i världen. I Irak svälter människor till döds på grund av belägringen av IS och på Gazaremsan överlever folk nästan helt med hjälp av matpaket och hjälpsändningar. Krisen i Ukraina har lett till att Ryssland har bestämt sig för att bojkotta mat från Europa. Det innebär att en rad livsmedelsproducenter och bönder inte längre kan sälja sina produkter till vår granne i öst. I svenska medier har detta inte uppmärksammats eftersom vi exporterar så lite mat. Men för t ex Belgien innebär importstoppet en stor nedgång för päronodlarna som säljer det mesta av skörden till Ryssland, något som har lett till protester och folkstormar.
När maten inte blir såld riskerar vi att den dumpas för låga priser vilket EU vill förhindra in i det längsta. Dumpade priser innebär lägre inkomster för alla livsmedelsproducenter och EU har därför tagit ett ganska drastiskt beslut: Livsmedelsproducenterna får ekonomiskt stöd för att slänga maten och inte föra ut den på marknaden. I ett första paket delar EU ut 125 miljoner euro till odlare av tomater, gurkor, morötter, äpplen och svampar. Motprestation består av att de slänger frukt och grönsaker eller låter bli att skörda. Om Ryssland fortsätter med sitt importförbud kan vi förvänta oss fler stödpaket till odlare av grönsaker och frukt och kanske så småningom även till mjölk- och köttproducenter.
EU:s åtgärd visar hur osund vår matpolitik och produktion är. Hellre än att sända mat till behövande låter man den ruttna redan på fälten. Den mat som förstörs är fina grönsaker och färsk mat – just den typ av mat som fler skulle behöva äta för sin hälsa. Det finns så många alternativa användningar för mat som inte kan exporteras till Ryssland: Starta soppkök för behövande, låt skolor och sjukhus få maten, sänd den till katastrofområden etc. Det enda man inte ska göra med mat i en värld där alla inte kan äta sig mätta är väl just att förstöra den.
FAO, FN:s organ för jordbruk och mat, räknar med att 33 länder i världen kommer att behöva hjälp från omvärlden för att försörja sin befolkning i år, trots att det allmänt ser ut att bli ett bra skördeår. Men för en del länder ser det sämre ut, framför allt i Afrika och Mellanöstern. Att produktionen av mat är låg i länder i mellersta och östra Afrika beror i första hand på krig och konflikter. Av samma orsaker förväntar man sig låga skördar i Irak och Syrien.
I Sverige går vi till val och när detta skrivs är valdebatten i full gång. Som vanligt handlar det mest om jobb, pengar och skatter men mat börjar också dyka upp som en politisk fråga. Allt fler pratar om matsäkerhet, märkning av mat, köttskatt, ekologisk produktion mm. Långsamt börjar politikerna förstå att människor är intresserade av matkvalitet och livsmedelsproduktion och dess miljökonsekvenser. Frågan om matproduktion kommer knappast att påverka valutgången denna gång, men att frågor som dessa letar sig in på den politiska agendan är välkommet. Ute i stora världen är mat redan politik – det borde våra svenska politiker ta på allvar.