Svenskt jordbruk förändras omärkligt
Text: Karin Jansson
Idag talas det mycket om närodlat och ekologisk mat. En växande skara konsumenter blir allt mer medvetna om vad de stoppar i sig och ställer krav på sina livsmedel. Tv-kockar prisar den ekologiska, smakrika maten och försäljningen av ekomat ökar konstant.
Men det svenska jordbruket går åt ett annat håll. Visserligen ser det i statistiken ut som om vi har en stor areal ekoodling i Sverige, hela 16 %, men i praktiken är mycket av denna vallodling och av den mat som kommer ut i butikerna är bara 5-10 % ekologisk, ännu mindre närodlat.
De svenska bönderna är alltså inte speciellt intresserade av att odla ekologiskt. Faktiskt är det en helt annan omställning som nu sker med det svenska jordbruket. För bara 20 år sedan var en normalstor svensk gård på 50-75 hektar mark. Idag är arealen ofta 500 hektar. För samtidigt som entusiaster pratar om närodlat så är verkligheten den att jordbruksprodukter idag säljs på en internationell marknad med stor konkurrens och pressade priser.
De svenska bönderna har svårt att hänga med i den prispressen och för att ha en chans att överleva rationaliserar man och köper in mer mark. Vi får alltså allt färre bönder men större och större gårdar.
Trots hårt arbete så är det svårt att få lönsamhet inom jordbruket. Gårdarna specialiserar sig därför allt mer på några få grödor eller på djuruppfödning. Att en gård har en blandning av olika djur och grödor är idag allt mer ovanligt och om gården har det är det inget man tjänar pengar på, snarare tvärtom.
Trots ett årligt jordbruksstöd på 10 miljarder kronor så importerar vi allt mer mat. Runt 50 % av maten vi köper i buktiken kommer från andra länder och med den utveckling som pågår nu blir det sannolikt ännu mer import i framtiden. Bönder kan inte leva på sina gårdar, de lägger ned eller skaffar sig ett annat jobb vid sidan om.
Hundratusentals hektar åkermark har de senaste 20 åren lagts ned och blivit granplanteringar. Varje vecka läggs en grisgård ned och endast en tredjedel av de svenska gårdarna går med vinst.
Så trots allt fagert tal om närodlat och ekologiskt är verkligheten den rakt motsatta. Svenskt jordbruk genomgår en strukturrationalisering i det tysta. När bönderna har rationaliserat så mycket det går och fortfarande inte kan överleva väntar nästa steg. Då kan vi förvänta oss att företag köper upp gårdar och att vi får en helt ny typ av jordbruk, gigantiska enheter med monstruösa maskiner. Den utvecklingen har vi redan sett i USA men också t ex i Ukraina.
Men visst måste väl svenska politiker slå vakt om den mest grundläggande näring vi har – mat behöver vi ju alla varje dag? Anders Borg deklarerade för några månader sedan att det svenska jordbruket inte kommer att överleva, ett uttalande som han fick mycket kritik för. Men i praktiken har alla de regeringar vi haft de senaste 50 åren drivit på rationaliseringen och förvandlingen av jordbruk till kemisk industri och Anders Borgs uttalande är ur ett krasst ekonomiskt perspektiv troligtvis riktigt. För att svenska jordbruk ska kunna överleva krävs helt andra åtgärder: En övergång till närodlat och ekologiskt, dvs det som konsumenterna vill ha, en rejäl prishöjning eftersom bra mat kostar att ta fram och en omställning till ett mer fossilfritt och hållbart jordbruk. Om inte detta sker kommer vi snart att få sälja ut jordbruksmarken till riskkapitalister och förlita oss på importerad föda.