Pressen sätter press på jordbruket
Text: Karin Jansson
Under hösten har det dykt upp intressanta artiklar om det svenska jordbruket i några av våra största tidningar. I november "avslöjar" Aftonbladet att giftigt slam sprids på svenska åkrar. Avslöjandet var kanske inte så hett för många av oss som har arbetat emot denna spridning i åratal, men bortsett från det är det naturligtvis mycket glädjande att en av landets största tidningar berättar vad som pågår med den svenska åkermarken.
För att belysa riskerna med slamspridning använder man en siffra från organisationen Ren åker, ren mat: "slammet innehåller hormoner motsvarande 5 000 p-piller per hektar", bara det tillräckligt för att förstå att slam från avloppsrening inte ska ut på åkern igen.
Aftonbladet berättar också i artikeln att Naturvårdsverket har utrett frågan och skickat sin rapport på remiss. Kemikalieinspektionen och Skogsstyrelsen har båda sagt nej i sina remissvar. Kemikalieinspektionen påpekar att spridningen av slam inte är förenlig med regeringens mål "Giftfri miljö". Skogsvårdsstyrelsen vill inte ha slam i skogarna eftersom det gör bären giftiga.
Fobo har stöttat nätverket Ren åker, ren mat under några år och vi kommer att fortsätta med det tills slammet försvinner från åkrarna. Det känns skönt att nu både stora myndigheter och pressen har insett galenskapen med att sprida gifter på områden som ska användas för matproduktion.
I Svenska Dagbladet har man under hösten kunnat läsa några artiklar om den svenska matproduktionen. Gunnar Rundgren, f.d. ekologisk bonde och konsult som har jobbat mycket med frågor om ekologisk produktion internationellt, skriver i en debattartikel att jordbrukare idag är fångade i en märklig paradox. Ju mer de producerar, ju mer kan priserna pressas och desto fler bönder slås därför ut. Detta gör att rationalisering och nedläggning av jordbruk går hand i hand och just nu är utslagningen av den storleken att en tredjedel av alla mjölkproducenter väntas sluta inom några år.
Enligt en rapport från LRF, som SvD också skriver om, är endast 25 % av de svenska bönderna lönsamma. För att bli lönsam krävs stora enheter, effektiva maskiner och metoder och satsning på speciella grödor. Konkurrensen är stor, inte minst med tanke på att jordbruk idag bedrivs på en internationell marknad.
Resultatet av denna rationalisering, som bönder genomför för att överleva, är att vi får ett allt mer storskaligt jordbruk med monokulturer – så långt från hållbarhet och mångfald vi kan komma. Trots att konsumenterna vill ha allt mer ekologiskt, närproducerat och småskaligt mathantverk är verkligheten den rakt motsatta: Vår mat är allt mer storskaligt producerad, något som både klimat, miljö, människor och djur i längden kommer att få lida för.
Gunnar Rundgren avslutar sin artikel med att efterfråga nya sätt att organisera vår matproduktion. Det är en fråga som jag hoppas snart kommer att intressera fler. Sverige försörjer endast halva befolkningen med mat, resten importerar vi. Vår matproduktion är helt beroende av fossila bränslen. Ännu finns tid att ställa om, hitta en annan typ av organisation och hållbara metoder. Jag hoppas regeringen och myndigheterna begriper att det är dags att vi börjar bygga upp ett nytt, hållbart, giftfritt jordbruk.
