Text: Karin Jansson
Vem får sälja fröer och vilka sorter får man saluföra? I höst väntas Sverige anta nya regler kring försäljning av köksväxtfröer, regler som kommer att göra avtryck i frökatalogerna redan nästa år.
Idag finns ett brett utbud i Sverige av fröer för köksväxtodling. Man kan köpa både moderna hybridsorter och gamla arvesorter, frön till exotiska växter och lokala sorter och det mesta hittar man idag lätt via nätet.
Som odlare har vi under 2000-talet vant oss vid detta stora utbud av fröer och lättheten att handla dem och de flesta är omedvetna om det regelverk som finns kring odling och försäljning av utsäde.
Förra hösten kom EU med ett nytt direktiv som påverkar rätten att sälja fröer till fritidsodlare. Jordbruksverket håller just nu på att ta fram ett nytt förslag till svenskt regelverk som kommer att gå ut på remiss i slutet av juni. Beslut i frågan väntas i höst och det innebär att de nya regler som då bestäms kommer att påverka fröhandeln redan nästa säsong.
Sortlista
Vilka regler för fröhandel finns då idag? Grunden för att få sälja utsäde och annat förökningsmaterial av lantbruksväxter och köksväxter är att sorten är godkänd. När den godkänns av Jordbruksverket kommer den med på den svenska sortlistan. Fröerna får också säljas om de finns med på EU:s gemensamma sortlistor för lantbruksväxter och köksväxter.
För att en sort ska godkännas ska den vara odlingsvärd och ha specifika egenskaper som skiljer den från andra sorter. Den måste också vara tillräckligt enhetlig liksom stabil efter förökning.
När de här reglerna kom på 1990-talet betydde det svårigheter för små fröföretag som specialiserat sig på fröer till hobbyodlare. Om dessa fröer inte fanns på sortlistan fick de inte säljas och de små företagen hade ofta inte råd och kapacitet att få dem godkända.
I Sverige, Holland och Frankrike tillkom därför 1998 ett undantag. Det innebar att köksväxtfröer som funnits före 1990 fick säljas i småförpackningar utan att finnas med på sortlistan. Fröerna skulle däremot anmälas till Jordbruksverkets tillsynsenhet.
Fröfirmor
Undantaget har varit grunden till att flera svenska fröfirmor kunnat bygga upp ett rikt utbud av köksväxtfröer. Dessa firmor kan erbjuda moderna sorter som finns på sortlistan men också gamla klenoder och sorter som är odlingsvärda för hobbyodlare eller småskaliga, nischinriktade yrkesodlare.
Det undantag som tillkom 1998 är nu på väg att försvinna och i stället vill EU inför enhetliga regler. Redan i år har man tagit ett första steg och infört nya regler när det gäller bevarandesorter av lantbruksfröer. Nu är man på väg att också införa regler kring köksväxtfröer.
Det nya direktivet, 2009/145/EG, som kom i höstas behandlas nu i medlemsländerna. Beslut ska tas i höst. Direktivet påverkar inte alls de kommersiella sorterna, för dessa sorter behåller man de gamla reglerna. Nu handlar det istället om de sorter som många hobbyodlare är intresserade av.
Dessa frön kan delas in i två kategorier:
Bevarandesorter, alltså äldre, lokala sorter som har egenskaper som är intressanta att bevara.
Amatörsorter som inte har någon lokal förankring men som säljs till fritidsodlare eftersom de är odlingsvärda i småskaliga odlingar. Dessa sorter kallas i EU-direktivet för sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter. Kravet är att sorten ska ha utvecklats för att odlas under särskilda jordbrukstekniska eller klimatiska förhållanden eller särskilda markförhållanden.
Bevarandesorter
Idag talas det mycket om vikten av att bevara den biologiska mångfalden, något som också EU-direktivet tar fasta på. Våra gamla sorter är ett levande kulturarv och äldre sorters egenskaper kan även vara till nytta i framtiden om miljöer förändras. EU vill därför medverka till att sorterna bevaras och även finns att köpa lokalt.
I direktivet säger man att lantsorter och andra traditionella sorter som odlats på vissa platser och i vissa regioner och som hotas av genetisk utarmning ska kunna odlas och saluföras även om de inte uppfyller de allmänna kraven för godkännande av sorter och saluföring av utsäde.
När det gäller jordbruksfröer, alltså sädeslag, potatis med flera grödor har man redan börjat med bevarandesorter. Reglerna för att få dessa sorter registrerade är uppmjukade, jämfört med de kommersiella sorterna.
De viktigaste skillnaderna är att bevarandesorterna får ha större variation inom sorten än andra sorter får ha och att de inte behöver ha det bevisade odlingsvärde som nya sorter ska ha.
För att de ska kunna registreras krävs att det lämnas in en sortbeskrivning och en dokumentation som visar att det är en bevarandesort. För att sorten ska få vara med på sortlistan krävs att Jordbruksverket anser att den är bevarandevärd, främst enligt de kriterier för bevarande som har ställts upp inom Programmet för odlad mångfald.
Lagligt
De nya reglerna kring bevarandesorter innebär alltså att det nu blir lagligt att sälja gamla lantsorter. Nackdelen för fröfirmorna är dock att de måste betala en avgift, i dagsläget 3 000 kronor per sort de vill inregistrera. De måste också presentera dokumentation kring sorten och varje år redovisa hur mycket de säljer.
Enligt EU:s direktiv ska bevarandesorterna utsädesodlas i den region de kommer ifrån och också säljas just där. Med tanke på hur liten trädgårdsnäringen är i Sverige är det svårt att se att lokala utsädesodlare skulle odla och sälja lokala fröer av köksväxter. Undantaget är nog potatis där många redan idag odlar lokala sorter som man själv tar utsäde ifrån. Någon större handel med dessa fröer får heller inte ske eftersom EU har lagt in en begränsning av hur många hektar man får odla av bevarandesorterna, enligt direktivet mellan 10 och 40 hektar beroende på sort.
När det gäller jordbruksgrödor finns redan en del sorter upptagna på bevarandelistan, främst genom att de fått stöd av NordGen, tidigare Nordiska Genbanken. Många av de sorter som kan tänkas platsa på bevarandelistan finns insamlade i de fröupprop som har varit igång under en del år och det ligger nära till hands att NordGen kommer att bekosta att åtminstone en del av dessa kommer med på listan och kan säljas.
Amatörsorter
Annorlunda förehåller det sig med de många olika sorters fröer som idag kan köpas av hobbyodlare. Dessa fröer har i allmänhet ingen lokal anknytning. Det gemensamma för dem är att de har egenskaper som passar i den lilla trädgården medan odlingsvärdet är litet för yrkesodlarna.
Dessa amatörsorter, som EU benämner sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter, kommer nu också att kunna godkännas. Exakt hur regelverket kommer att se ut vet vi inte ännu, men Jordbruksverket kommer, enligt handläggare Eva Dahlberg, med ett förslag i slutet av juni. Detta ska vara ute på remiss i tre månader.
Även om inget är klart kan man vänta sig att det förslag som läggs kommer att ligga nära EU:s direktiv. Detta innebär att alla fröfirmor kommer att jobba med ett helt nytt regelverk redan nästa säsong. De kommer då att ha möjlighet att få sina sorter godkända genom att dokumentera dem och betala avgiften.
För en liten firma kommer det dock att bli mycket kostsamt att få sorterna godkända. Om varje sort kostar 3000 kronor (avgiften är ännu ej fastställd, men kan tänkas ligga runt samma summa som för bevarandesorter idag) blir det naturligtvis dyrt om firman säljer flera hundra sorters frön.
Men den enskilda firman behöver bara godkänna sorten om ingen annan har gjort det inom EU. Om firman köper sina fröer från någon utsädesfimra i Europa kan man tänka sig att det ligger på dem att bekosta godkännandet. I praktiken blir det de fröer som en firma är ensam om som de måste få godkända plus de fröer som de köper från länder utanför EU.
Nya krav
Vad krävs då för att få med en sort på listan över sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter? Sorterna får inte ha något kommersiellt odlingsvärde och de ska ha utvecklats för speciella omständigheter vad gäller klimat, jordbruksteknik och jordmån. För godkännande krävs att de kan beskrivas och att man visar var och av vem de först togs fram.
Fröerna får bara säljas i små förpackningar och direktivet anger exakt hur många gram frön det rör sig om. Förpackningarna ska ha vissa märkningar och plomberingar och fröförsäljaren måste också rapportera exakt hur mycket frön som säljs av varje sort.
Medlemsstaterna i EU har själva en viss rätt att bestämma kriterierna för sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter. Vi vet därför inte idag vad som kommer att krävas för godkännande i Sverige. Måste sorten ha någon mycket speciell egenskap som bevisligen passar t ex i en viss jordmån, eller kommer man att godkänna alla sorter som fröfirmorna vill registrera? Vi vet inte heller hur hårt man kommer att kontrollera sorterna och hur omfattande dokumentation som kommer att krävas.
Optimistisk
Osäkerheten kring vad som ska hända med våra köksväxtfröer är därför idag stor. På föreningen Sesam som sysslar med att bevara gamla kultursorter, är man försiktigt optimistisk till de nya reglerna för bevarandesorter.
– Det här är ett steg i rätt riktning. Vi räknar med att NordGen kommer att registrera många sorter på bevarandelistan och på så sätt kommer de att bli tillgängliga för vanliga konsumenter, säger Eva Lemtke, ordförande i Sesam.
Hon menar att det är en fördel att sorterna registreras och att det ställs höga krav på utsädets kvalitet. Konsumenterna kommer då att få ett större utbud och den biologiska mångfalden bevaras.
Odlaren har också talat med företrädare för fröfirmor och småskaliga odlare och båda grupperna är bekymrade för att många fröer riskerar att försvinna.
När man läser direktivet får man intrycket av att EU verkligen tar biologisk mångfald och småskalig odling på allvar. Men i praktiken innebär de nya reglerna mycket merarbete och nya kostnader som de små fröfirmorna får svårt att klara av.
Begränsningar
Man kan då fråga sig varför dessa regler införs? Varför måste alla fröer som ska säljas finnas med på en lista? Enligt EU och Jordbruksverket beror detta på att konsumenterna ska garanteras god frökvalitet, rätt sort och att inga sjukdomar sprids. Att några intresseorganisationer för hobbyodlare har krävt en ökad kontroll på området känner vi dock inte till. Precis som inom andra områden sanerar sig troligtvis fröbranschen själv; den som säljer dåliga frön tappar helt enkelt sina kunder.
De som däremot vinner på detta nya regelverk är de stora växtförädlingsföretagen och deras fröförsäljning. De kan nu vara helt säkra på att lokala sorter och amatörsorter inte kan ta några marknadsandelar från dem eftersom man starkt har begränsat ytan som får odlas av bevarandesorter. När det gäller sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter har man infört begränsningen genom förpackningsstorleken.
Egna fröer
Konsumenterna har idag vant sig vid ett stort utbud och man kan förvänta sig protester om många fröer försvinner från marknaden. Direktivet påverkar dock endast dem som vill sälja fröer och vi kan därför tänka oss en utveckling mot fler föreningar där man gratis – eller mot en medlemsavgift – byter eller köper frön.
Hårdare regler kommer att öka folks uppfinningsrikedom och kanske också öka den privata fröodlingen. EU kallar sorterna för sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter, men egentligen rör det sig i många fall om alldeles normala standardsorter som försörjt befolkningar under långa tider. Dessa sorter har goda egenskaper som är viktiga för framtida fröförädling och försörjning.
När EU skärper reglerna får vi privatpersoner ta ett större ansvar för vår genetiska framtid och helt enkelt odla fler fröer själva och sprida dem i våra odlarkretsar. Så har människor bytt fröer med varandra i alla tider och med Internets hjälp är det idag lätt att skapa fröutbyten. Det är också bra att veta att det finns inskrivet i direktivet att nyordningen ska utvärderas om tre år. Det finns kanske möjlighet att revidera bestämmelserna om de visar sig leda till protester. Vi räknar med att återkomma med fler artiklar om det nya frödirektivet när Jordbruksverket har tagit fram sitt förslag.
Läs mer:
EU-direktivet (pdf)
