Medvind och mothugg
Text: Karin Jansson
Intresset för ekologisk och klimatsmart mat har aldrig varit så stort som nu. Men samtidigt som allt fler vill äta mat utan gifter kommer också mothugg från många håll. I media har vi kunnat läsa rubriker om att ekologisk mat inte kan föda världen och att ekologisk odling
är en bluff och flera kända debattörer och forskare har gått ut och misstänkliggjort den nya ekorörelsen.
Kanske var det inte heller annat att vänta. Det finns stora pengar kopplade till vår matproduktion, alltifrån forskning till odling och beredning, och många får idag sin inkomst genom denna konventionella matindustri. Självklart är det därför en del som känner sitt dagliga bröd hotat när den giftbesprutade sötlimpan får konkurrens av surdegsbakat ekobröd.
Den som har hörts mest i debatten är folkpartisten Marit Paulsen som i en ny bok hävdar att ekologisk odling ger för låg skörd och därför kommer att leda till svält. Argumentet är säkerligen valt med omtanke, för vem vill väl med sin livsstil medverka till massvält i världen? Hennes retorik vädjar till det goda inom oss och säger att vi gör fel när vi köper ekologisk mat.
I själva verket finns det ingen koppling mellan världssvält och ekoodling. Vårt jordklot kan lätt föda vår befolkning om vi fördelar resurserna rätt. Vi i den rika världen använder idag den största delen av vår åkermark till foder. Dessutom använder vi stora delar av jorden i den fattiga världen för att de ska tillverka soja, bomull, kaffe, bananer etc. till oss. Problemet med svält handlar inte om ekologisk odling utan om den rika världens ständiga utsugning av den fattiga.
Den konventionella odlingen bidrar också till försämrad bördighet och jordflykt. På sikt ger detta förstörda åkerjordar och minskad skörd. Inom det ekologiska jordbruket vårdar man jorden. Tillförsel av organiskt material ökar mikrolivet i jorden och dessutom binder det grundämnet kol, något som kan minska de fruktade växthusgaserna.
Just detta att ekologiskt odlad jord fungerar som en kolsänka och minskar halten av koldioxid i luften utmanar den etablerade forskningsvärlden. På Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp har man nyligen använt en artikel från Fobos hemsida i en övning där man lär eleverna att kritiskt granska det man läser på Internet. Artikeln är skriven av Odlarens förre redaktör Anders Lund och handlar om att ekologisk odling motverkar växthuseffekten. Vad eleverna har svarat på uppgiften vet jag inte men SLU:s budskap till eleverna verkar klart: En artikel från en sida som förespråkar ekologisk odling är inte något att lita på i klimatdebatten.
Antagligen har den som har satt samman uppgiften inte bemödat sig om att ta reda på att underlaget till Anders Lunds artikel kommer från det välrenommerade amerikanska the Rodale Institue, ett av världens ledande forskningscenter för ekologisk odling. Artikeln finns för övrigt även publicerad på SLU:s egen faktasamling Växteko.
Tendensen att på olika sätt slå tillbaka mot ekovågen går igen även i andra länder. I Norge har nyligen en undersökning som visar att ekomat inte är nyttigare än konventionellt odlad mat fått stort genomslag. Att studien bekostats av den norska konstgödseltillverkaren Yara fick däremot läsarna inte veta.
Liknande kampanjer förs även i många andra länder, t ex Tyskland, Schweiz, Storbritannien och Frankrike. Orsaken till att så många vill stå upp för det konventionella jordbruket är uppenbar: Man känner sig hotade och i detta läge slår man igen. På olika sätt sätter man in stötar mot den ekologiska odlingen men döljer helt vilka nackdelar den konventionella odlingen har.
Debatten har säkert förvirrat en och annan men på sikt kan inte den konventionella odlingen och livsmedelsindustrin vinna mark genom att slå omkring sig. Istället måste man visa svart på vitt vad det konventionella jordbruket gör med miljön och den som äter maten. Den debatten verkar man dock inte vilja ta – kanske vågar man
helt enkelt inte ställa upp på en verklig faktagranskning? För när det kommer till fakta finns det mycket som talar för den ekologiska bonden, ta gärna en titt på Kravs hemsida där man sammanställt fakta från SLU. Dessutom är det nog så enkelt att de flesta inte vill ha gifter sprutade på sin mat eller i naturen. För när den medvetne konsumenten själv får välja blir det grönt, naturligt och hållbart – och den trenden kan nog ingen kemijordbrukslobby i världen ändra på.