Från Odlaren 4-2007

Text: Karin Jansson

Allt mer genmodifierad mat odlas och säljs nu runt om i världen. Man räknar med att 7 % av all odlingsbar mark används till GMO-grödor och störst är produktionen i USA, Kanada, Argentina, Brasilien, Paraguay, Sydafrika, Kina och Indien. I Sverige har man länge haft en mer försiktig hållning till GMO men med Jordbruksverkets nya regler kring samexistens kan vi snart få se kommersiell odling av GMO även i vårt land.

Att förädla och avla växter och djur för att få de egenskaperna man vill ha har en lång tradition inom jordbruket. Men under senare år har en ny metod för att ”förädla” växter kommit fram: genteknik. Med hjälp av den nya tekniken är det inte bara möjligt att korsa närliggande arter, man har också fått möjlighet att ta ut specifika gener som bär på egenskaper man vill åt och sedan sätta in dem i en annan art.

Framför allt är det Monsanto, ett multinationellt bolag inriktat på jordbruk och bioteknik, som har utvecklat GMO-grödor. De har bland annat tagit fram majs, raps, bomull och sojabönor som antingen tål Monsantos bekämpningsmedel Roundup eller grödor som själva tillverkar insektsgift. Idag har de här grödorna fått stor spridning i världen och enligt en nyskriven rapport från Jordbruksverket är till exempel 93 % av sojabönorna och 82 % av rapsen i USA genmanipulerad (eller genmodifierad som företrädarna väljer att kalla det). Även i Argentina och Paraguay odlas den mesta sojan från GMO-utsäde och i Indien, Sydafrika och Australien är nästan all bomull genmanipulerad.

Monsanto har genom åren gjort sig känd för en aggressiv marknadsföring och man har inte dragit sig för att muta experter och politiker för att få sina produkter godkända. Det har också vid flera tillfällen framkommit att Monsanto har förfalskat forskningsresultat för att bevisa att deras grödor är ofarliga.

Fördelen med GMO-grödor är uppenbara. Bönderna kan få större och säkrare skördar genom att växterna tål bekämpningsmedel eller själva tillverkar insektsgifter. Grödorna kan också ha andra kommersiella fördelar, till exempel högre oljehalt i rapsen. Monsanto har presenterat forskning som visar att GMO-grödor är ofarliga att äta (i alla fall för möss) men det finns väldigt få oberoende studier om GMO och de få som har gjorts har nästan samtliga funnit att genmanipulerad mat kan orsaka allergier och andra sjukdomar. Några oberoende långtidsförsök med GMO-mat finns inte men trots detta har över 50 länder godkänt odling eller import av genmanipulerad mat.

Europa

I Europa har motståndet mot GMO varit större och den enda GMO-gröda som är godkänd för odling är en majssort. Däremot finns det en rad genmanipulerade grödor som är godkända för import och som användning i djurfoder och livsmedel. I USA finns ännu ingen märkning av GMO och konsumenterna har därför ingen aning om vad som finns i maten de köper. Inom EU finns däremot hårda krav på märkning. Konsumenterna ska kunna veta om ett livsmedel består av, innehåller eller har framställts av GMO. På en produkt kan det till exempel stå ”framställd av genetiskt modifierad soja”. Även livsmedel som är framställda av GMO men som genom olika processer inte längre innehåller något DNA från en GMO ska märkas, till exempel tomatpuré, majsstärkelse och rapsolja.

Men att ett livsmedel inte innehåller GMO enligt innehållsdeklarationen betyder inte att det med säkerhet är helt rent från genmodifierade produkter. Konventionell majs som mals i en kvarn där det också har malts genetiskt modifierad majs kan till exempel oavsiktligt tillföras små mängder GMO. Högst 0,9 procent av råvaran får vara GMO, utan att produkten behöver märkas. En förutsättning är att den GMO som oavsiktligt hamnat i produkten är riskbedömd och godkänd.

Kött, mjölk och ägg från djur som har utfodrats med GMO-foder anses inte vara genetiskt modifierade produkter och behöver därför inte märkas. Det gäller även kläder som är gjorda av GMO-bomull. Man behöver inte heller märka enzymer, aminosyror och vitaminer framställda av så kallade genetiskt modifierade mikroorganismer (GMM) om inget sådant material finns i slutprodukten.

Kontroll

För något år sedan gjorde Livsmedelsverket en kontroll av livsmedelsföretag och det framkom då att många av dem inte hade någon som helst kunskap om huruvida deras produkter innehöll GMO. Livsmedelverket testade 96 produkter från företagen som innehöll majs eller soja och det visade sig att 26 av dem innehöll GMO, dock var det endast tre prover som överskred gränsvärdet på 0,9 %.

Studien visar att kunskapen på området är låg och framför allt var det de mindre företagen som inte hade någon kontroll på om produkterna innehöll GMO. Men även om företagen kontrollerar hela kedjan från odlare till konsument kan man inte undvika att det är tillåtet med en inbladning av 0,9 %.

Det innebär i praktiken att vi alla har kommit i kontakt med GMO. Framför allt från animaliska importerade produkter eftersom djuren har fötts upp på GMO-soja men också direkt genom att majs- och soja-produkter kan ha en inblandning av GMO utan att märkning krävs.

Blair och Clinton
Åsikten om GMO:s påverkan på kroppen och miljön går isär. Monsanto publicerar forskning som visar att produkterna är ofarliga och få studier har gjorts av oberoende forskare. Hur motarbetad man blir om man visar upp forskning som pekar på risker med GMO har den engelsk-ungerske forskaren Arpad Pusztai fått känna på. Som expert på lektiner, substanser som finns i många växter, utförde han i mitten av 1990-talet experiment på genmodifierad potatis för Cambridge Agricultural Genetics. Potatisen hade fått en gen från snödroppen som gjorde att den producerade lektiner som dödar insekter.

Pusztai lät möss äta den modifierade potatisen och gav en annan grupp möss samma sorts potatis (Desiree Red ) som inte var modifierad plus ett tillskott av lektiner från snödroppar. Båda grupperna fick alltså i sig lektiner som var identiska och som Arpad Pusztai vid tidigare försök visat vara ofarliga för däggdjur. Men trots att lektinerna i sig var ofarliga blev mössen som åt den modifierade majsen sjuka med skador i tunntarm och immunförsvar.

När Pusztai började publicera sina resultat utsattes han för påtryckningar och falska anklagelser. En talesman för Monsanto påstod att han hade gett mössen giftiga lektiner och hans egna uppdragsgivare belade honom med munkavle vilket gjorde att han inte fick rätt att i detalj förklara hur försöken gått till. Det påstås att offentliggörandet av försöksresultaten stoppades efter att Monsanto hade tryckt på hos president Clinton som i sin tur ringde den engelske premiärministern Blair.

Trots påtryckningarna kunde Pusztai 1999 publicera sina resultat i den ansedda medicinska tidskriften The Lancet. Tidskriften valde att publicera uppgifterna trots att man fått ta emot hotfulla samtal från GMO-lobbyister. Offentliggörandet ledde till att den genmanipulerade potatisen förstördes liksom alla forskningsdata.

Risker

Historien om Arpad Pusztai visar hur svårt det är att publicera forskningsresultat som pekar mot att GMO kan vara skadligt. Men några oberoende studier har visat att möss som ätit GMO får sämre tillväxt, påverkan på organutveckling och avvikelser i blodceller, leverceller och njurceller.

I mars 2007 visade en oberoende fransk forskningsstudie att försöksråttor som utfodrats med Monsanto-majsen visade tecken på störd njur- och leverfunktion. Studien publicerades i den vetenskapliga tidskriften Archives of Environmental Contamination and Toxicology. Det är första gången som en genmaipulerad gröda som redan finns på den europeiska marknaden har visat sig kunna ge skador på inre organ. Forskarna drog slutsatsen att majsen inte borde ha godkänts i EU eller någon annanstans i världen, varken för odling eller som mat/foder.

När det gäller miljön finns det många frågetecken kring GMO. När genmodifierade grödor odlas kommer deras genuppsättningar ut i naturen och kan korsa sig med vilda eller odlade växter. I många länder håller den regionala mångfalden av viktiga grödor (till exempel majs i Mexiko) på att gå förlorad då genmodifierade grödor korspollineras med de inhemska grödorna och förstör genbanken. Det finns också en risk att en spridning av GMO rubbar balansen i känsliga ekosystem.

Eftersom GMO-grödorna är resistenta mot Roundup binder de upp bönderna i en användning av detta bekämpningsmedel. GMO-grödorna bidrar till att jordbruket låses fast i konventionella banor och hindrar utveckling mot ekologiska metoder.

Sverige

Den allmänna opinionen i vårt land är starkt emot GMO i maten men den svenska regeringen har ändå systematiskt röstat ja till att godkänna nya genmanipulerade grödor, trots att många andra länder i Europa är emot. Regeringen har till och med kritiserats av Riksrevisionen för sin hantering av GMO-frågor. Framför allt menar Riksrevisionen att myndigheterna inte har tagit hänsyn till allmänhetens oro och inte vägt in vare sig etiska argument eller risken för utarmning av den biologiska mångfalden.

I Sverige finns ännu ingen kommersiell odling av GMO-grödor men 119 provodlingar har genomförts av framför allt genetiskt modifierad potatis, raps och sockerbeta. Jordbruksverket har endast sagt nej till två ansökningar om provodlingar vilket visar den positiva attityd som finns till GMO hos myndigheterna. Opinionsundersökningar både bland konsumenter och lantbrukare visar däremot att majoriteten av svenskarna inte vill vare sig odla eller köpa och äta genmanipulerade produkter.

Jordbruksverket har nu gått vidare och lagt fram ett förslag till så kallad samexistens. Med samexistens menar man i det här fallet ett regelverk som gör det möjligt att odla GMO, konventionellt och ekologiskt utan att de olika odlingstyperna stör varandra. I praktiken handlar det mycket om odlingsavstånd. I det nuvarande förslaget föreslår Jordbruksverket att den som odlar GMO-majs måste ha minst 50 meter till en annan lantbrukares odlingar av icke genmodifierad majs. För potatis föreslås ett avstånd på endast 3 (!) meter.

Genom dessa åtgärder menar Jordbruksverket att det inte är risk för en inblandning av mer än 0,9 % GMO i de kringliggande grödorna. Ekologiska Lantbrukarna är mycket upprörda över förslaget, inte minst eftersom Jordbruksverket accepterar en inblandning och inte jobbar aktivt för att minimera den. De påpekar också att förslaget skulle leda till att Sverige får ett av de svagaste skydden mot GMO i Europa.

Jordbruksverket tror att majs kan bli den första GMO-grödan i Sverige följt av sockerbetor och raps. Med tanke på att man sagt ja till så pass många provodlingar är det troligt att man snart kommer att godkänna även kommersiell GMO-odling. Det skulle innebära att djur började födas upp på GMO och att genmanipulerade råvaror kanske skulle börja leta sig in i vårt livsmedelssortiment. Dessutom skulle många livsmedel som inte är GMO-märkta ha en inblandning av GMO. Eftersom insekter som bin kan flyga flera kilometer kan pollen från GMO-grödor sprida sig långt utöver de föreslagna skyddszonerna vilket även på sikt skulle kunna drabba ekologiska odlingar.

Inom den ekologiska odlingen är alla typer av GMO förbjudna, både utsäde och foder. Hittills har odlingen av genmanipulerade växter i Europa pågått i så liten skala att vi inte har utsatts för så stor kontamination men om GMO-odlingen växer som den gör på andra ställen i världen får vi räkna med att snart även ekologiska varor kan innehålla rester av genetiskt modifierade växter.

USA

I USA har det gått mycket snabbt att få igång odling av GMO-grödor och de har idag i stort sett slagit ut andra utsädessorter när det gäller majs, soja, raps och bomull. Produkterna anses så säkra att de inte ens måste märkas och man uppskattar att tre fjärdedelar av alla livsmedel i USA innehåller GMO.

Detta innebär att i stort sett alla amerikaner ofrivilligt är försökskaniner för ett gigantiskt genteknikexperiment där ingen har någon aning om konsekvenserna. Motståndet har varit lamt i USA men en av dem som har engagerat sig i debatten är författaren Jeffrey Smith. I sin bok Seeds of Deception går han igenom nackdelarna med GMO och berättar också om hur Monsanto köpt experter, hotat myndigheter och dolt fakta för att få sina grödor godkända.

Han berättar om hur riskerna med GMO första gången visade sig 1989 genom de sjukdomar som personer som tog tillskottet tryptofan fick. Tryptofan är en aminosyra som användes mot depression och sömnproblem innan de så kallade lyckopillren (serotoninåterupptagshämmare) utvecklades. Tryptofan hade använts utan problem i många år när tusentals personer runt om i USA plötsligt 1989 fick akuta problem med värk, kramper, håravfall och förtjockad hud. Samtliga hade tagit tryptofan som kom från samma japanska tillverkare. Vid närmare efterforskning visade det sig att den japanska fabriken nyligen hade bytt tillverkningsmetod och att man hade gått över till att använda genmodifierade bakterier i framställningen av tryptofan. Det amerikanska hälsoministeriet ville dock inte medge att förgiftningen – som ledde till 100 dödsfall – hade något med GMO att göra. Istället receptbelades försäljningen av tryptofan och medlet försvann när andra psykofarmaka utvecklades.

Jeffrey Smith beskriver också andra områden där genmodifiering används utan att de flesta känner till dem. I USA är det tillåtet att ge korna tillväxthormon som har tillverkats med hjälp av genteknik. Detta tillväxthormon, rbGH, ger en kraftig ökning av tillväxtfaktorer i mjölken, faktorer som man vet ökar risken för bröst- och prostatacancer hos den som dricker mjölken.

Även det omdebatterade sötningsmedlet aspartam (Nutrasweet) har framställts genom genteknik. Det amerikanska hälsoministeriet ville först inte godkänna aspartam eftersom det fanns forskning som tydde på samband med hjärntumörer, men 1981 godkändes det plötsligt. Senare framkom att en tjänsteman blivit mutad och han fick avgå men aspartam är fortfarande godkänt.

Många jordbrukare har berättat för Jeffrey Smith att deras djur vägrar äta GMO-foder om de har något annat att välja på. Forskning har också visat att grisar som fått GMO-majs har blivit sterila och kor har oförklarligt dött. Man har också sett att personer som bodde nära ett GMO-fält på Filippinerna fick allergiska reaktioner. Undersökningar visade att de hade blivit allergiska till det gift som GMO-grödan tillverkade.

I en engelsk studie lät man sju frivilliga försökspersoner äta GMO-majs. Personerna hade alla innan gått igenom en stomioperation, de hade alltså så kallad påse på magen. Genom att analysera innehållet i påsen kunde man se att genmodiferat DNA från sojan hade hoppat över till tarmbakterier vilket visar hur lätt de genmodifierade generna sprider sig till andra organismer.

Undvika GMO

I Europa kan man undvika GMO eftersom det måste stå på förpackningen om en vara innehåller någon ingrediens som kommer från genmanipulerade råvaror. Men gränsen för märkning är 0,9 % så mindre mängder GMO kan slinka med utan att konsumenterna vet om det.

Många av de livsmedel vi äter kommer långväga ifrån och innehåller majs eller soja. De stora livsmedelsföretagen i Sverige har tagit fram regler för hur de ska hantera GMO-frågan och hur de undviker GMO i sina produkter men mindre företag har ofta lite kontroll och kunskap på området.

Livsmedelsverket upptäckte nyligen att risnudlar som importerats från Kina innehöll genmodifierat ris av en sort som inte är tillåten inom EU. Företaget som sålde produkten kallade genast tillbaka partiet men man får räkna med att andra partier av mat som innehåller GMO tar sig förbi den svenska kontrollen.

Något man kanske inte tänker på är att många vanliga tillsatser i mat kan komma från GMO-grödor. Det gäller sådant som baseras på soja och majs, till exempel emulgeringsmedel, lecitin, majsstärkelse, maltsocker och druvsocker.

När det gäller animaliska produkter finns det ingen kontroll alls eftersom kött från djur som har fötts upp på GMO-foder inte behöver märkas. Det mesta av de GMO-grödor som odlas runt om i världen används till djurfoder och de europeiska länderna importerar stora mängder sojabönor till djuruppfödning.

De svenska mejerierna har en gemensam policy om att inte använda GMO i djurfoder men idag säljs alltfler utländska mejerivaror i svenska butiker. Om produkterna kommer från Danmark, Tyskland, Frankrike m fl länder kan man misstänka att djuren har fått GMO. Detta gäller även om förpackningarna har svensk text, man måste kontrollera var produkten har tillverkats.

Svenska ägg och svensk kyckling produceras utan GMO men när det gäller nöt- och fläskkött kan man inte vara säker ens om det är svenskt. Köper man utländskt kött får man räkna med att GMO-foder har använts.

Alla produkter som har en ekologisk märkning eller som certifieras av Svenskt Sigill produceras utan GMO. Att köpa ekologiskt är det säkraste sättet att undvika GMO men inte ens här kan man vara fullständigt säker på att livsmedlen inte har kontaminerats av GMO under odlingen eller beredningsprocesser. Säkrast är troligtvis livsmedel som är framställda i Europa eftersom det odlas så få GMO-grödor här.