Fråga: Jag har en fråga som jag funderat på länge. I Odlaren 1-2014 skriver ni om ekologisk odling och nämner ”ekologisk eller KRAV-certifierad produktion”. Ute i affärerna idag kan jag se fler och fler varor märkta ”ekologiska” och även en del har KRAV-märket.

För mig är KRAV-märket en större garanti för att varan är OK = naturlig/griftfri. Min fråga är alltså: Vad är skillnaden mellan ekologisk och KRAV vad gäller märkning/produktion av varor?
/Ann-Christine

Svar: För att få kalla sin produkt ekologisk ska den godkännas av ett oberoende kontrollorgan. Bonden ingår ett avtal med ett sådant organ och förbinder sig att följa reglerna och att ta emot kontrollbesök. När kontrollorganet har godkänt produktionen får bonden ett certifikat, och har rätt att märka sina produkter som ekologiska. Det finns tre kontrollorgan för ekologisk primärproduktion i Sverige, nämligen SMAK, Kiwa och HS Certifiering.

För att få använda EU-märket krävs ekologiskt utsäde och varierad växtföljd. Det är förbjudet att använda mineralgödsel som inte har naturligt ursprung och kemiska bekämpningsmedel eller genetiskt modifierade organismer. Djur ska i första hand äta ekologiskt foder från bondens egen gård. Ekologiska djur ska ha möjlighet till utevistelse, helst bete. De ska också ges en möjlighet att bete sig naturligt.

Man certifierar sina produkter enligt EU-reglerna, som är den nivå som krävs för att man ska få kalla produkten ekologisk. Man kan dessutom certifiera sin produktion enligt KRAVs eller Demeterförbundets regler som har regler som i vissa avseenden är striktare än EU-reglerna. KRAV har t ex mer långtgående regler för djuromsorg och även regler för klimat och social hänsyn vilket EU-ekologiskt inte har. Det är obligatoriskt att märka ekologiska produkter med EU-märket. Man kan också använda KRAVs eller Demeterförbundets märke men i så fall tillsammans med EU-märket.

Bönder betalar årligen avgifter till certifieringsorganen och för ev. KRAV-licens.

Karin Jansson