Fråga: Jag bor i Monaco och står i begrepp att ev. köpa en gård i Italien, Ligurien eller Piemonte., där jag vill börja odla blåbär. Då jag är ”novisen vid spisen” betr. jordbruk etc. undrar jag om ni ev. kan hjälpa mig? Vad jag förstår bör jorden inte ha ett PH värde över 4,5 men jag har fler frågor. Jag är väl medveten om klimatskillnaden mellan Sverige och Medelhavet, det är en av orsakerna, att jag valt att slå ner mina bopålar här. Men här nere har vi bergen bara någon halvtimme bort och då är man uppe på över 1000 m.ö.h. och där är det lite annorlunda klimat, som ev. skulle lämpa sig för blåbär.
/Dan
Svar: Vad trevligt att du funderar på blåbärsodling. Det fungerar bra i de flesta klimatzoner, även i Sverige men Monacos klimatgör ju knappast saken sämre. Det finns sorter som trivs även i tropisk värme och ger en otrolig avkastning. I Sverige fungerar bara nordliga amerikanska sorter men de sydliga är mer högavkastande.
Blåbär är en växande gröda så att säga, intresset ökar för odling och konsumtion av detta förträffliga bär som är både ”lättodlat” och ger bra skördeutbyte och även kan användas som självplock om man vill.
Man kan dra parallellen mellan vilda smultron och odlade jordgubbar om man jämför vilda och odlade blåbär - det amerikanska blåbäret håller som bäst på att slå igenom i Europa som ett allmänt favoritbär. Fördelarna är att de är sötare, större och mer lätthanterliga bär än vilda och en mild smak som nästan alla gillar trots de fördomar som fortfarande florerar.
Från Dierkings jätteplantskola i Tyskland har jag fått en yrkesodlarpärm med professionella odlingsmetoder och sortbeskrivningar, kontakta dem för att få den, hoppas du behärskar tyska dock. Se http://www.dierking.de/wir.html?&L=2
Dierking har en samarbetspartner i Sverige som heter Björn Lönnemo och driver företaget Forestberry, se http://www.forestberry.se
Dierking har licens att uppföröka yrkesodlarsorter från Nya Zeeland och USA som annars inte är tillgängliga för allmänheten. Dessa nya sorter har mycket bra kvalitet vad det gäller växtsätt, motståndskraft, avkastning och bärkvalitet.
Jag har även köpt en yrksodlarbok från USA skriven av Norman Childers som jag inte skulle vilja vara utan, den är ett måste, se http://noarthritis.com/blueberry.htm
Blåbär går att odla överallt men har platsen inte de naturliga förutsättningarna som en lätt och sandig mulljord, med lågt ph – typ barrskogsmark – så kan det krävas dyrbar tillförsel av bark och torv om man ska odla i stor skala. I USA finns det yrkesodlingar som använder sig av ren tallbark eller pinjebark som de odlar i ovan mark och på så sätt blir oberoende av markens beskaffenhet. Det går inte bra att plantera blåbär i en åker som använts till t ex säd och brukats och gödslats länge med konventionella metoder och vanlig lerjord är inte att tänka på. Många köper vanligen en eller ett par blåbärsbuskar på plantskolan och läser att de trivs bäst på mark med lågt ph. Många har ingen aning om vilka egenskaper den egna jorden har och gräver helt sonika ner busken i den vanliga trädgårdsjorden precis som man gjorde med krusbärs- och vinbärsbusken och det gick ju bra men det fungerar inte med blåbär. Tyvärr är inte heller plantskolorna tillräckligt kunniga och bryr sig inte om att informera om hur livsnödvändigt det är med torv och bark för en blåbärsbuske.
Dierking rekommenderar att gräva en grop på minst 1 x 1 meter och 40 cm djup per buske. Gropen ska sedan fyllas med en blandning av grov sand, tallbark eller lagrad täckbark eller barkmull, torvströ och en varierande andel inblandad jord beroende på dess beskaffenhet men normalt går det att blanda in 1/3-1/2 av befintlig jord om det inte är lera eller kalkmark förstås. En inblandning av barrskogsförna hjälper till att ympa in mykorrhiza som gör buskarna mindre beroende av gödning. De livnär sig annars till stor del av mykorrhiza i naturen.
Jag har en kollega som har en mycket intressant provodling på södra Öland där ph-värdet ligger långt över 8 i mark och vatten. Han har lagt ner mycket tid och pengar på att byta ut kalkjorden mot mer odlarvänliga substrat som han experimenterar med, främst torv och bark.
Gödslingen är det svåraste och mest nyckfulla i en blåbärsodling och måste anpassas efter näringstillgången i jorden/odlingssubstratet. Här går inte att chansa som yrkesodlare utan man måste skicka in växtprover/blad på analys för att kunna bestämma vad som behöver tillsättas. Näringsbehovet av främst kväve är mycket lågt hos blåbär, bara några få gram per år i Sverige men yrkesodlare i USA som har längre växtsäsong och kan odla större och mer högavkastande sorter får ett helt annorlunda behov än en husbehovsbuske i Sverige.
Sorter måste anpassas till det lokala klimatet men det finns massor av bra sorter att välja på, har läst siffran 500 olika sorter. Den Nya Zeeländska yrkesodlarsorten REKA vars patentskydd nu gått ut finns tillgänglig för allmänheten och har stora fördelar jämfört med de vanligast förekommande i handeln: den är självfertil, starkväxande, (nästan för) högavkastande, tidig och god.
Kontakta med fördel lokala yrkesodlare om möjligt för tips och idéer, det kan vara avgörande för att uppstarten ska bli så bra som möjligt.
Ola Johansson