Fråga: Jag är nu inne på andra säsongen av odlande på kolonilott, det är väldigt uppslukande, roligt, nyttigt, ansträngande och gott! Det känns som att med några års övning och ett större område, som om självförsörjning inte är omöjligt. Tanken lockar, att vara oberoende och äta nyttigt och hållbart, eller?

Allt hänger ihop, min jord är allas jord – den hänger i alla fall ihop med övriga världen, regnet som faller, gödningen som tillkommer även om det är eko-kossor och nässlor och ”miljöboven” komposten.

Är det en hållbar idé att alla håller på, på sin kant? Är det inte ett resursslöseri av magnitud att alla jobbar för sig själv, vattnar för sig själv osv. Är inte ekologiska storjordbruk bättre?

Är det i väntan på en bättre planet eller är det vägen? Kan det inte vara så, att vägen inte leder oss någonstans utan bara till självtillfredställelse? För jag står där bland mina goda grönsaker och känner ibland att jag inte gör en fluga förnär men samtidigt har jag inte gjort nått för någon och tiden jag använt står inte i proportion till mitt arbete.

Är mycket intresserad av att höra tankar kring detta.
/Jonas

Svar: Du frågar dig om det är meningsfullt att hålla på med småskalig odling själv, om det verkligen gör något gott för världen.

Jag tycker man kan se det här från lite olika perspektiv. Fobo och Odlaren står för att småskalig odling är bra för både jorden och den enskilde. När vi talar om jorden menar vi både den stora – hela världen – och den lilla jordbiten vi odlar på.

På en vanlig villatomt eller kolonilott kan man lätt få in 100 kvadratmeter odlingsland, några fruktträd och bärbuskar. Detta kan ge en skörd på 100 kilo grönsaker och 100 kilo frukt. Om man skulle köpa denna mat istället skulle man orsaka koldioxidutsläpp på ungefär ett halvt ton. Varje svensk orsakar i medeltal utsläpp på cirka 8 ton koldioxid per år. Det innebär att odling av egen mat är något av det mest klimatsmarta man kan göra. Dessutom sparar man pengar, slipper gå på gym och får en naturupplevelse. Ett ytterligare plus är att transporterna av maten försvinner.

Från ett filosofiskt perspektiv tycker jag att varje människa har ansvar för sin lilla del av jorden. Man kan inte kräva att den enskilde ska lösa alla stora problem och åtgärda all miljöförstörelse, men man kan ta hand om sin jord. Om alla gjorde det skulle vi inte ha varken försörjningsproblem eller miljöförstörelse.

Man kan naturligtvis invända att det är irrationellt att odla småskaligt och det kräver också otroligt mycket av den enskilde om man vill vara självförsörjande på mat. Men lösningen behöver ju inte vara storskalighet och mekanisering. Istället kan man tänka sig odlingskooperativ, byteshandel mellan småskalig producenter och olika typer av samverkansprojekt för att skapa en lokal och bärkraftig försörjning. Naturligtvis är det bättre om flera småodlare delar på teknologiska lösningar, till exempel har en traktor gemensamt, ordnar bevattning gemensamt och så vidare. Det är alltid rätt att samarbeta. Men det ligger också en otrolig frihet i att kunna producera i alla fall en del av sin mat själv och att stå på egna ben.

I framtiden tror jag på en kombination av småskalig odling som ger livsmedel av hög kvalitet direkt till konsumenten i kombination med en del större odlingar. Vissa grödor är absolut mer rationella att odla i större skala och en del kräver också någon teknologi för förädling som är mer rationell om. den samordnas. Jag tänker då till exempel på säd och malning av mjöl, oljeväxter och pressning av olja, fiberväxter och framställning av fibrer. Men det dagliga behovet av grönsaker och frukt kan gärna odlas i hemträdgården eller mycket lokalt.

Du skriver att odlingen ger dig personlig tillfredställelse – det är ju faktiskt ett mycket viktigt värde. Personligen tror jag att dagens värld är för teknologisk och för abstrakt och att de flesta mår bättre av att komma närmare jorden. Vi lever också i ett otroligt uppskruvat tempo som inte alls stämmer med vår biologi. Att odla innebär att man måste anpassa sig till naturens kretslopp och att man får vänta till naturen ger oss skörd. Denna anpassning mår vi helt enkelt bra av.

Så svaret på din fråga är väl just inte svårare än så. Känner man i hjärtat att man vill odla så ska man naturligtvis göra det.
/Karin Jansson