Från Odlaren 4-1994

Text: Anders Lund

Samarbete mellan växtrötter och svampar kan vara förklaringen till att Europas försurade skogar inte dött, fastän de borde gjort det för länge sedan. De allra flesta växter samarbetar med mikroorganismer och blir på så sätt starkare. Genom att lära dig hur mykorrhizan fungerar kan du göra livet lättare för växterna också i din trädgård. Mikrolivet störs exempelvis av handelsgödsel och kalkning.

Mykorrhiza är ett slags samliv mellan svampar och växternas underjordiska delar. Oftast samarbetar de med varann och gör ömsesidiga vinster, men ibland utvecklas en ren parasitism. Svampen får främst kolhydrater från växten. I utbyte får växten vatten, närsalter och ofta ett bättre skydd mot sjukdomar.

Svampens mycel fungerar som en gigantisk utvidgning av rotsystemet. Det gör växtens upptag av näring mycket effektivare och skapar till och med möjligheter för växten att vara rotad i en för övrigt ganska hopplös miljö.

Myceliet kan också hjälpa till att binda samman olika växtindivider i ett slags nätverk. Mykorrhizan är så vanlig och viktig för växterna, att en del forskare tror att den var en förutsättning för växternas erövring av landytorna under devon, för ungefär 400 miljoner år sedan. Devon är den geologiska period när skogar började utvecklas på allvar. Modern forskning har fört fram nya idéer om hur näringsomsättningen i jord går till, och en del gamla sanningar kastas nu ut ur läroböckerna.

Minst 80 procent av alla världens örter och gräs har utvecklat mykorrhiza, alltså även de vanligaste jordbruks- och trädgårdsgrödorna. Ungefär 130 arter av svampar är i dag kända i detta sammanhang, men mycket forskning kvarstår att göra. Kanske är samarbetet så utbrett att alla växter har mykorrhiza.

Naturligt förekommande

Mykorrhiza-svamparna finns naturligt i jorden. När växtrötterna koloniseras av svampen bildas först hyfer, ett slags svampstrukturer, inuti roten. Kopplingspunkterna kallas arbuskier och det är där näringsutbytet sker mellan växt och svamp. Runt roten växer sedan ett kraftigt förgrenat nätverk av fina trådar ut, som gör att den samlade assimilationsytan blir många gånger större. Dessa hyfer kan tränga in i jordens mikroporer och hämta upp näring som växten själv hade missat.

En väl utvecklad mykorrhiza brukar innebära mycket bättre tillväxt och utveckling hos plantorna, speciellt där marken är näringsfattig eller andra besvärliga förhållanden råder.

Mykorrhiza-svampen jobbar inte ensam

Ny forskning antyder också att mykorrhiza-svamparna inte är ensamma. Egentligen handlar det om helt nya ekosystem som fungerar runt växtrötterna. mykorrhiza-mycel, bakterier och mikrosvampar samt andra mikroorganismer är viktiga näringskedjor, där föreningar utsöndrade från växtrötterna eller hyferna fungerar som primär näringskälla. Forskarna Y. P. Sun m. fl. menar att sådana här näringskedjor kan vara mycket effektivare än längre kedjor med nedbrytning i många steg. De har hittat bakterier i sten som i sina mikroskopiska grottor har hög vittringskapacitet.

Ökad stresstålighet

Växter med mykorrhiza klarar betydligt lägre vattenhalt i marken utan att sloka, jämfört med växter som saknar mykorrhiza. Förmågan att ta upp vatten ökar på grund av svampmyceliet i sig, men också därför att rötternas motstånd att ta upp vatten minskar. Följden blir att växter med mykorrhiza slokar mindre när solen står som högst under varma sommardagar.

I ett försök hade majs med mykorrhiza 25 procent högre förmåga att ta upp vatten efter 15 dagar utan vattentillförsel till jorden, än försöksplantor utan svampar.

Växten klarar angrepp bättre

Växterna blir också motståndskraftigare mot angrepp av patogener (sjukdomsalstrare). Framför allt klarar de av att möta rotpatogena svampar och nematoder bättre. Det kan bero på att olika ämnen som roten utsöndrar - s.k. rotexudat - förändras, men även hela växtens proteinbalans ändras. Dessutom blir rotvävnaden mer förvedad och därmed robustare.

Det finns en hel lista på patogena svampar och nematoder som reduceras, då växtrötterna koloniserats av mykorrhiza-svamp. Se nästa sida!

Får mer näring

Näringsupptaget förbättras också av samarbetet med svampen. Främst får växten tillgång till mer fosfor, men också tillgången på kväve, svavel, kalcium och flera andra mikronäringsämnen ökar.

Svampmyceliet har en mycket bättre förmåga än växten att ta upp annars svårrörliga och svårtillgängliga ämnen. I en tysk undersökning svarade svampmyceliet för 50 procent av växtens upptag av organiskt fosfor och 30 procent av det oorganiska fosforupptaget (Tarafdar & Marchner 1994). Lin med fungerande mykorrhiza förbättrade sitt fosforupptag motsvarande en gödselgiva på 150 kg P/ha i form av superfosfat, i danska fältförsök.

Tål försurning bättre

En ny viktig kunskap är att mykorrhizan hjälper växterna att ta upp mikronäringsämnen direkt ur mineralen genom mikrobiologisk vittring. Det här kan förklara varför produktiviteten hos Europas skogar inte minskat, trots långt gången försurning.

Vittringsbara mineralkorn i podsoljordar (brunjord i barrskog) är genomborrade av fina porer, som är koloniserade av mykorrhiza-hyfer och bakterier, som trivs i denna miljö. Mikroorganismernas aktivitet och näringsupptag sker inte direkt i markvätskan, som i starkt försurade skogar kan ha mycket lågt pH-värde och dessutom innehålla diverse giftiga ämnen. I stället skapar mikroorganismerna åt sig själva skyddade lokaler, som inte påverkas av markförsurningens effekter, där de kan arbeta ifred. mykorrhiza-svampar tycks till och med kunna skydda rötterna mot aluminiumförgiftning vid mycket låga pH-värden!

Om mykorrhiza finns i skogsmark, gäller inte längre de så kallade kritiska belastningsgränser, som man satt upp med utgångspunkt från geokemiska processer, och som ska tala om hur mycket surgörande ämnen en viss mark tål. Liv tycks föda liv, och ibland gör livet till och med det omöjliga möjligt.

Kanske är det därför stenmjöl har så god effekt på många jordar. Finfördelat berg med stor blottad angreppsyta borde vara mums för vilken mykorrhiza-svamp som helst.

Skadas av kalkning

Försurningen är i sig ett problem för mykorrhiza-svamparna. Motåtgärden brukar heta kalkning. Kalkning brukar ses som någonting odelat positivt. Man kan säga att det bildas ett filter mot försurning. De negativa konsekvenserna är då lätta att förbise, men de finns också.

Eftersom det övre markskiktet i en barrskog är naturligt surt påverkas både växtlighet och markdjur. Daggmaskar, sniglar och gråsuggor gynnas av kalkningen men vissa kvalster, hoppstjärtar och amöbor minskar i antal, och de mykorrhizabildande svamparna skadas. Detta är negativt för tillväxten eftersom mykorrhizan är så viktig för trädens närings- och vattenförsörjning.

Även vitmossor och lavar missgynnas av kalkning. Det är därför man hellre ser vitaliseringsgödsling än enbart kalkning som lämplig åtgärd; man tillför alltså även ämnen som magnesium, kalium och fosfor, kanske också bor, zink och andra mikronäringsämnen.

Missgynnas av kvävenedfallet

Ett ökat kvävenedfall gynnar tåliga arter. I ett experiment tillfördes det dubbla nuvarande nedfallet av kväve (ca 1990) runt 50 kg kväve per hektar och år. Svampar specialiserade på nedbrytning ökade då i antal, men de specialiserade mykorrhiza-svamparna upphörde helt att bilda fruktkroppar. Att mykorrhiza-svamparna påverkas så starkt av ökat kvävenedfall är illavarslande för skogsnäringen.

Tillförsel av handelsgödsel har motsvarande negativa effekt på mykorrhiza-svamparna.

Organiskt material gynnar mykorrhiza

Tillsats av organiskt material har positiv effekt på mykorrhiza. Vid tillförsel av komposterad halm i odlmgskärl kunde forskarna konstatera 30 - 50 procent ökning av längden på svamp-hyferna (Joner & Jakobsen 1995). mykorrhiza-hyferna samlas kring aggregat (jordklumpar) av organiskt material i jorden.

Jordbearbetning påverkar mykorrhiza

Plöjningsfri odling anses vara den bästa metoden om man vill gynna mykorrhiza-svamparna, menar Evans och Miller (1990). Som synes finns stora möjligheter att påverka förekomsten av mykorrhiza-svampar i odlingen.

Endast i undantagsfall behöver man ympa in svamparna, men i växthus däremot kan det vara nödvändigt. Plantuppdragning av köksväxter kan ge mycket snabbare tillväxt hos småplantorna med mykorrhiza i jorden.

I ett danskt försök 1987 blev resultatet av ympningen att purjoplantorna nådde sin försäljningsvikt hela 25 dagar tidigare än icke ympade plantor. Diagrammet visar mycket större torrvikt 75 till 100 dagar efter utplanteringen hos de plantor som redan från starten försetts med sina svampvänner. Och hamnar en icke mykorriza-ympad planta i god jord med svamppopulation svarar den ändå med 300 procent större tillväxt, jämfört med om jorden den planteras ut i är fri från svampar.

Detta visar att mykorrhiza-svamparna är en viktig resurs som vi faktiskt borde ta vara på bättre än vad vi hittills gjort.