Skriv ut

Från Odlaren 1-2006

Text: Karin Jansson

Vad gör man med hushållsavfallet under vintern? För den som bor på landet brukar det vara lätt att samla sitt avfall för att sedan lägga komposter på våren. Men för stadsbor som mig själv som inte kan lagra avfallet – i alla fall inte utan att grannarna skulle klaga – är inomhuskompost en bra lösning.

Under några år har jag på vinterhalvåret komposterat hushållsavfallet i vardagsrummet (!) utan några större problem. Anläggningen är mycket enkel och består av staplingsbara plastbackar; inte så snyggt men heller inte speciellt skrymmande. En del av våra vänner känner till vad som finns i backarna, men många som varit på besök har förblivit helt ovetande om att tusentals maskar faktiskt bor i vardagsrummet.

Behållare

Som behållare för maskkomposten kan man antingen bygga en trälåda själv, köpa en speciell maskkompostbehållare eller skaffa stapelbara plastbackar. Ett annat alternativ är att försöka få tag i gamla brödbackar som används vid leverans till affärer. Det är mest praktiskt att ha stapelbara behållare eftersom maskarna själva kryper upp till en ny behållare när avfallet i den första är uppätet. Storleken på behållare beror på hur mycket avfall som ska komposteras och var komposten ska stå. Tänk på att jord är tungt, så ha inte för stora lådor. Våra plastbackar inomhus rymmer 23 liter vardera, ofta behövs dock minst 50 liter per person i hushållet för att kunna ta tillvara allt avfall.

Kompostbehållaren kan också bestå av en enda låda med två fack intill varandra. Se då till att det finns hål i mellanväggen och börja sedan att fylla det ena facket. När det är fullt fortsätter man med det andra. När också det facket är fullt är förhoppningsvis innehållet i det första nedbrutet.

Ett tips är att ta tillvara lakvattnet och använda det som gödningsmedel till krukväxter. Det är väldigt näringsrikt och behöver därför spädas med vatten.

Maskar

Vanliga daggmaskar fungerar inte så bra i maskkomposten. Det gör däremot dyngmasken, Eisenia foetida, en sorts daggmask som lever i gödselstackar. De klarar av högre värme och äter mer i förhållande till sin kroppsvikt än vad den vanliga daggmasken gör.

Hur många maskar som behövs beror på avfallsmängden. En dyngmask äter sin egen kroppsvikt, ca 0,5 gram, på ett dygn. Det behövs då ungefär 1 kilo mask per person i hushållet. Det låter mycket men maskarnas antal fördubblas på två månader om de trivs. Starta med ungefär 200 maskar och mata dem försiktigt i början. Öka sedan mängden successivt, då löser sig maskantalet av sig själv.

Dyngmasken kan man hitta i en gödselstack, köpa från en återförsäljare eller kanske få av någon som redan har en maskkompost. Chansen att masken överlever ökar om man också får med lite gammal kompost med maskägg.

Komma igång

När man startar komposten fyller man först med gammal kompost eller fuktade bollar av tidningspapper för att maskarna ska ha någonstans att ta vägen om temperaturen blir hög. Sedan läggs maskarna i och lite finfördelat hushållsavfall. Ett sätt att komma igång kan vara att börja utomhus på sommaren, då hinner maskarna försöka sig och komposten bli aktiv innan man flyttar inomhus på vintern.

Avfallet innehåller mycket kväve, det måste därför balanseras med kolrikt material för att nedbrytningen ska fungera. Kolrika material är finfördelat tidningspapper, löv, giftfritt sågspån eller torvmull. Proportionen mellan kväve och kol i komposten ska vara ungefär 1:5.

Många vill komma ifrån användningen av torvmull eftersom den innebär att torvmossar exploateras mycket snabbare än vad naturen hinner återskapa dem. Man kan därför försöka använda andra strömaterial i komposten. Torv ger dock en mycket fin kompost som passar som krukjord och dessutom brukar torven ta bort alla problem med lukt och flugor.

Det är viktigt att hålla komposten lagom blöt. När innehållet är fuktigt som en urkramad tvättsvamp är den rätt. Är den för blöt häller man i mer strömaterial, är den för torr vattnar man. En trälåda kommer att behöva vattnas oftare än en plastlåda.

Avfall och strömaterial varvas tills lådan är full. Sedan sätter man nästa låda ovanpå den fulla och börjar fylla den med avfall och strö. Nu behövs inget speciellt bottenmaterial, maskarna kommer i sinom tid att krypa upp i den nya lådan. När den tredje-fjärde lådan är full är nedbrytningen i den första klar och kan tömmas.

Kompostmaterial

Allt organiskt material kan läggas i maskkomposten. Det vill säga matavfall, blast, fruktskal, hushållspapper, te- och kaffesump. Citrusskal ska man vara försiktig med när komposten står inomhus eftersom det lätt blir dålig lukt. Om man finfördelar skalen och inte lägger på för mycket åt gången brukar det gå bra.

Detsamma gäller fisk- och köttavfall. Eftersom vi är vegetarianer har jag ingen erfarenhet av animaliskt avfall men i finfördelade och små mängder ska det inte vara några problem. Generellt gäller att ju mer finfördelat materialet är, desto fortare bryts det ned och desto mindre risk för dålig lukt.

Problem

Problem uppstår ibland med komposten. Dålig lukt beror ofta på för mycket kväve i förhållande till kol. Man bör då lägga på mer strömaterial och röra om. Lägg sedan ett täckande lager strö överst. Lukt kan också bero på att komposten är för blöt eller för torr, så att nedbrytningen har avstannat. I så fall får man lägga på mer strö eller vattna försiktigt.
Om man får flugor i komposten bör man lägga på ett tjockt lager torvmull överst och täcka för eventuella lufthål. Står den inomhus kan man ställa ut den ett tag tills problemet upphör. Var dock försiktig under vintern så att maskarna inte dör.

Användning

Den färdiga kompostjorden är mycket näringsrik och jag använder den till krukodling av tomat, paprika och chili. Den fungerar även bra i plantuppdragning men inte som såjord eftersom kompostjorden innehåller för mycket kväve.

Komposten kan även användas som jordförbättringsmedel på odlingsbäddar. Själv brukar jag använda komposten för att byta ut en del av jorden där jag odlar tomater. Eftersom tomaterna står på samma ställe varje år behöver jorden förnyas. Med hjälp av kompostjorden har vi hittills sluppit jordtrötthet eller sjukdomar på tomatplantorna.