Skriv ut

Från Odlaren 4-2000

Text: Anders Lund

Rätt skött producerar komposten en värdefull produkt att förbättra jorden med. Men hur ska den skötas? Svaren finner du här.

En välskött kompost ger ett bra jordförbättringsmedel som slutprodukt. Marken påverkas positivt på flera olika sätt när det läggs ut. Här finns mullämnen, näringsämnen som växterna kan ta hand om och många olika slags mikroorganismer - förutsatt att komposten är färdigomsatt.

Viktiga mullämnen

Mullämnena förbättrar jordens fysikaliska egenskaper. En ökad mullhalt gör att marken kan innehålla mer vatten och luft. Växterna tycker om det, eftersom deras rötter får gynnsammare betingelser. Dessutom blir marken lättare att bearbeta och får en bättre struktur.

Markens kemiska egenskaper påverkas också när man tillför kompost. Förrådet av växtnäring ökar i marken och denna näring frigörs långsamt, i takt med att växterna kan ta upp den. Den ökade mullhalten betyder att markens förmåga att hålla kvar näringen ökar, så att ämnena inte lakas ur så lätt och försvinner. Med ökad mullhalt stiger också förmågan att stå emot försurning eftersom den buffrande förmågan blir större.

Förbättrar jordens biologiska egenskaper

Markens biologiska egenskaper påverkas indirekt av de ändrade fysikaliska och kemiska förhållandena när kompost tillförs. Sådana mikroorganismer en odlare vill ha i jorden får det bättre. En mer direkt påverkan blir det av att man med en kompostgiva tillför olika mikroorganismer. Markens mikrobiella aktivitet ökar.

Vissa sjukdomsalstrande svampar och bakterier missgynnas av att få kompostens nyttiga mikroorganismer som nya grannar; det gäller framför allt sådana som orsakar jordbundna sjukdomar.

Se upp med sjukdomsspridningen

Har man otur kan man också sprida växtsjukdomar med sin kompost. Därför gäller det att hålla temperaturen uppe i komposten. Men notera att det krävs lägre temperatur vid kompostering än vid traditionell värmebehandling för att döda skadegörare. Lyckas man någon gång under komposteringens gång få upp temperaturen runt 50°C är det fullt tillräckligt för att knäcka de flesta organismer, kortare tid vid högre temperatur och längre tid vid konstant lägre.

Var inte paniskt rädd för smitta. De flesta sjukdomsalstrande organismer finns ändå naturligt i trädgården, fast i liten omfattning. Det är värre om det sjuka får vara kvar ute i trädgården. Sitter sjuka växtdelar kvar på träd och buskar eller i rabatter gör de störst skada. Samla ihop dem, hacka och kompostera dem. så hålls smittan nere.

Anänd kompost från sjukt material först efter ordentlig (lång) kompostering eller 55-70°C i minst ett par veckor. Även andra biokemiska processer bidrar till att inaktivera sjukdom, detta kräver dock rätt kol/kväveförhållande och rätt sammansättning i övrigt i komposten (sen nedan). Finfördelning, fukt, omrörning samt kontroll över temperaturen är viktiga faktorer. Detta betyder att en öppen trädgårdskompost är mer riskabel än en sluten isolerade behållare.

[foto]

Ju fler fack en trädgårdskompost har desto bättre. Då har man bättre kontroll över tidsfaktorn och risken att sprida eventuell smitta vidare minskar.

Ogräs

Strömaterialet viktigt

Komposteras enbart köksavfall blir komposten lätt för blöt och kompakt. Dessutom brukar köksavfallet vara så kväverikt att någon sorts strömaterial bör blandas i den. Då blir komposten och samtidigt får den en bättre struktur och bättre syretillförsel.

Mikroorganismerna behöver också energi i form av kolrikt material, och då är strömaterialet en bra kolkälla som samtidigt hjälper till att minska kväveförlusterna genom att balansera upp kol/kväveförhållandet. Idealiskt är 30 gånger mer kol än kväve, (se Alm: Kompostboken m fl för tabeller).

Exempel på strömaterial är sågspån, torra löv, flisade kvistar, rivet tidningspapper, hackad halm, bark och torv. Tillförs komposten lite strömaterial varje gång hushållsavfallet töms i den, blir detta en god vana och en bra kompost. Som riktmärke kan man ha en del strömaterial till tre delar hushållsavfall. Risken är större att komposten får för lite strö, snarare än att den får för mycket.

Kompakt kompost luktar lätt

Är komposten för blöt och kompakt luktar den lätt illa. Vid dålig lufttillgång bildas de illaluktande organiska syror som svarar för odören, och i värsta fall kan komposten stinka starkt av smörsyra. Dålig lukt är alltså ett varningstecken på för lite luft (för lite strö).

Vid extremt dålig luftning bildas lustgas (dikväveoxid) och metan i komposten. Då är processen på väg bort från kompostering och närmar sig biogasjäsning, vilket man vanligen medvetet gör i slutna tankar för att producera metangas.

Gasen kan sedan användas till uppvärmning eller som drivmedel för fordon. Det rekommenderas dock inte att försöka sig på sådant i en vanlig kompost. Enklast förhindras det genom att tillsätta strömaterial, röra om i komposten och eventuellt förbättra ventilationen. Lär känna din behållare, vissa är mer känsliga än andra.

Kompost som luktar ammoniak

Luktar komposten ammoniak är detta ett tecken på för mycket kväverikt material och högt pH-värde. Lösningen är mera strö! En kompost behöver man inte kalka. Häll inte heller aska i komposten, det höjer bara pH-värdet ytterligare.

Att välja strömaterial

Ylva Eklind heter en hortonom som forskat om komposter länge, och även doktorerat i ämnet vid SLU i Ultuna. Hennes slutsats är att man ska blanda olika strömaterial. Det beror på att inget av de alternativ som vanligen står till buds är riktigt bra ur alla synpunkter. Okalkad torv och hackad vetehalm ger minst kväveförluster enligt Ylvas experiment. Ändå är förlusterna 40 procent.

Men utan något strömaterial alls kan så mycket som 70 procent av kvävet gå tillbaka till luften som ren förlust! Den okalkade torven har ett lågt pH-värde och en stor förmåga att adsorbera ammonium och ammoniak. Hackad halm har sitt kol lätt tillgängligt för mikroorganismerna och på så sätt behålls kvävet i komposten.

Sågspån är inte heller så dumt, men ju grövre materialet blir, desto längre tid tar det innan kolet blir tillgängligt för mikroorganismerna.

Ett sätt att balansera kompostens kolinnehåll är att förutom sågspån också tillföra litet gammalt vetemjöl varje dag. Det är så finfördelat att man får en omedelbar effekt när det gäller att höja temperaturen och få igång processen i komposten. Själv har jag använt den metoden i flera år i demonstrationskomposter inomhus i en utställning, där det varit viktigt att komposten inte har en störande lukt.

Att använda kompost

Kompostmaterialet kan användas i grönsakslandet, runt buskar och blommor, som toppdressing i gräsmattan men också till krukväxter. Vad man lagt i komposten avgör slutproduktens kvalitet och vartill den duger. Är materialet väldigt grovt måste komposten sållas före användningen. Låt grövre material få en period till i komposten.

Är komposten förorenad med plast och metaller (spik, kapsyler etc) måste sådant sorteras bort. Jord till krukor och balkonglådor ställer större krav än ett grönsaksland, men ingenstans vill man ha kycklingben och äggskal liggande synliga. Enklast är att finfördela sådant redan innan det hamnar i komposten.

Tänk på att man inte kan plantera en växt rätt upp och ner i en kompost. Enda undantaget skulle vara pumpa och squash. Växter vill ha halterna av växtnäringsämnen inom vissa gränser för att trivas. Speciellt känsliga är fröer som ska gro - de vill inte ha för mycket näring.

[foto]

En sluten behållare minskar smittrisken.

När är komposten mogen?

Ska man så eller plantera i kompostjord är det extra viktigt att komposten är mogen, det vill säga tillräckligt omsatt. Växtrötterna vill ha jorden färdig. Det är nog ingen slump att det minst omsatta materialet i varje jordprofil ligger på ytan ovanför rötterna. Rötterna vill inte ha halvfärdigt material. I en ofärdig kompost finns det fortfarande en hel del ämnen som hämmar groning och kanske är elaka mot rötterna. Tillförs omogen kompost ska den läggas på ytan, utan nedmyllning. Nedbrytningen fortsätter ju i marken och mikroorganismerna kommer att konkurrera med växterna om viktiga näringsämnen, växterna kommer att förlora dragkampen och du kan se resultatet i form av bristsymptom hos plantorna.

Hur vet man då att komposten är mogen? Det är inte alltid så lätt, men låter man komposten eftermogna ett par månader efter att temperaturen sjunkit ner till omgivningens, kan man vara ganska lugn. Då ska kompostjorden ha fått en mulliknande konsistens och de enskilda råvarorna är så nedbrutna att de inte längre går att identifiera. Lukten är ett annat kriterium; mogen kompost doftar underbart mylla!

En mogen och väl omsatt kompost bör användas på våren eller försommaren. Lägger man ut kompost på hösten eller vintern lakas lätt de dyrbara näringsämnena ut.

Omogen kompost sprids däremot med fördel på hösten, då har den god tid på sig att mogna tills nästa odlingssäsong. Mogen kompost ska förvaras övertäckt under vintern.

Gödslingsråd med kompost

Har du en kompost för köksavfall räcker innehållet i den normalt för 10-20 kvadratmeter grönsaksland per person som bidrar till komposten. Ylva Eklind har räknat ut att en större giva skulle resultera i för mycket fosfor i ett grönsaksland och då blir bara konsekvensen att överskottet lakas ur.


Källor:

Komposterian av köks- och trädgårdsavfall, fakta trädgård fritid SLU 24-2000 Alm m.fl.: Kompostboken, LT:s 1994 m.m.