Skriv ut

– en källa till njutning i trädgården

Från Odlaren 4-2010

Text & foto: Lars Forslin/PPH

Att odla sina egna bär är ett sant nöje. Tänk att kunna gå från buske till buske och provsmaka hallon, björnbär, krusbär, svarta, vita och röda vinbär, ja även blåbär! Bärbuskar är lättodlade och de får plats även i den minsta täppa, många kan också spaljéras mot en vägg. Bärbuskar är en enkel och snabb väg till odlarglädje. Dessutom odlar du din egen hälsa samtidigt!

Bärbuskar 

Väntar man tillräckligt länge med att skörda så kan det se ut så här, en hel klase med mogna björnbär. Vanligen så mognar de mer olika i klasen, så skördetiden för björnbär blir flera månader.

Sensommar och höst är den kulinariska njutningens tid i trädgård och natur. Vi tar del av det överflöd i form av frukter och bär som naturen skapat under sommaren. I skog och mark plockas det bär av olika slag för infrysning, syltning och saftning, men även för direkt konsumtion och som råvaror för härliga efterrätter i köket.

Det som tidigare var en nödvändighet för hushållningen gör vi numera mest för nöjets och njutningens skull. Vi kommer ut i friska luften och får kanske en vacker söndagseftermiddag i bärskogen och på köpet får vi bär som smakar ypperligt och som innehåller mängder av nyttigheter; en riktig hälsokur för både kropp och själ.

Sensommar–höst är också utmärkt för plantering av bärbuskar: det finns fräscha buskar att tillgå i handeln, ibland med lite bär på så man kan provsmaka, och de rotar sig lätt i det lite fuktigare och mildare vädret på höstkanten.

Antioxidanter är rena medicinen

Kostens betydelse för hälsa och välbefinnande ska inte underskattas. Det finns gott om belägg för samband mellan bristfällig kost och det vi kallar välfärdssjukdomar eller degenerativa sjukdomar. Dessa inkluderar hjärt-kärlsjuk­domar, reumatism och cancer. Mekanismen är sådan att kroppens celler hela tiden utsätts för slitage och åldrande i form av så kallade fria radikaler och så småningom får vi någon form av sjukdomssymptom om vi inte sköter oss rätt med bra kost och motion.

Nu är det tack och lov så att medicinen mot åldrande och sjukdom faktiskt samtidigt är något av det läckraste vi kan äta, nämligen färska grönsaker, frukter och bär! De här födoämnena innehåller nämligen stora mängder antioxidanter, vilket är ett gemensamt namn för olika ämnen, mineraler och vitaminer som har det gemensamt att de neutraliserar åldringsprocessen som de fria radikalerna sätter igång. Kännetecknande för många av antioxidanterna är att de ger färg. Så inte undra på att många av våra bär är färgstarka.

Odla din egen hälsa i trädgården

Vad kan då vara vettigare att odla i sin trädgård än några bärbuskar? Om du planterar några sådana så odlar du samtidigt din egen hälsa, och det är ju ingen dålig sak! Förutom värdet av bären som lätt kan uppgå till tusenlappar, så tillkommer värdet av din hälsa, och den kan som bekant aldrig värderas nog högt.

Bärbuskar

De flesta håller nog med om att det är hög livskvalitet att kunna strosa runt i trädgården och smaka på bär från olika buskar eller att plocka en skål full till en efterrätt eller till frukostfilen på sommaren.

Och nog är det livskvalitet att plocka fram en påse egenodlade hallon ur frysen och bara tina upp och äta med en klick vispgrädde och kanske några lättrostade nötter efter höst-, vinter- eller vårmiddagen. Vill man vara lite mer avancerad så är det inte alls svårt att göra en god bärglass eller sorbet för festligare tillfällen.

Eller varför inte äta bär till frukost varje dag? Endera i form av en klick sylt eller som nytinade bär från frysen. Det kan inte vara enklare och godare att vårda sin hälsa samtidigt som det ger njutning och inte innebär den minsta form av späkning.

Frysa in eller sylta och safta

Det nyttigaste är förstås att äta bären obehandlade och osockrade, och här är frysen hälsans bästa vän. Det kan knappast heller bli enklare än att lägga de rensade bären i plastpåsar och så in med dem i frysen. Enkelt, okonstlat och maximalt nyttigt!

Självklart kan det vara gott med tillredda produkter som sylt och saft, och faktum är att väldigt mycket av antioxidanternas nyttiga effekt kvarstår även efter upphettning. Däremot så ska man väl vara lite försiktig med mängderna eftersom sylt och saft innehåller mycket socker. Men sockret lyfter också fram bärens aromer extra fint så visst ska man unna sig att göra en god sylt, saft eller marmelad.

Vinbär enklast

Vinbär bör inte saknas i någon trädgård. De finns i två arter: svarta och röda. Bägge är mycket lättodlade och kräver inte mycket skötsel men ger riklig skörd över hela landet. Faktum är att de också finns vildväxande över stora delar av Sverige så de är helt anpassade till vårt klimat, dock finns vissa skillnader i härdighet mellan sorter, något som man bör fråga om när man handlar buskarna. Vita vinbär är bara en färgvariant av de röda; de är också lite sötare och kan dessutom ätas av färgallergiker. Förr gjorde man gärna ”fuskchampagne” på vita vinbär.

Vinbären planteras i ett soligt till halvskuggigt läge där matjorden är någorlunda rik och fuktighetshållande. Alltför magra och torra växtplatser undviks eftersom buskarna då står och stampar utan att komma igång och växa.

Sätt buskarna med ett par meters mellanrum, tätare om det är samma sort och du kan tänka dig att låta dem växa ihop till en häck. Det är förresten ingen dum idé att ersätta staketet mot grannen med en vinbärshäck. Det kan bli många otvungna och trevliga pratstunder över en näve vinbär.

Sätter du vinbärsbuskar under hösten så får du garanterat smaka en del till sommaren. På svarta vinbär går det fortast från plantering till skörd i och med att bären kommer på de skott som växte ut under föregående växtsäsong. Hos röda vinbär tar det ytterligare ett år innan det blir bär på de nya kvistarna.

Skötseln består bara i att hålla gräs- och ogräsfritt under busken, åtminstone de första åren, sedan kväver busken normalt sådant själv. Gallra ur några av de äldsta grenarna när busken blivit 5–6 år gammal och fortsätt så vart eller vartannat år på vårvintern. Det är allt!

Vinbären mognar från mitten av juli och det kan skilja någon vecka mellan olika sorter så det kan vara vettigt att ha ett par olika om man vill sprida ut skörden lite mer.

Bärbuskar

Bärbuskar

Vinbär är mycket lättodlade och ger som synes rika skördar. Röda och vita vinbär tillhör samma art, Ribes rubrum, medan svarta vinbär tillhör arten R. nigrum, vilken har mycket aromrika blad och bär.

Krusbär

Som bekant finns det endast svenska krusbär i Sverige, men faktum är att de sorter vi odlar kommer från andra länder, även om krusbäret också växer vilt, eller snarare förvildat, i vårt land, ungefär upp till södra Norrlandskusten.

Krusbär är en läckerhet och man uppskattade dem särskilt under 1800-talet då importerade bär och frukter i princip inte fanns att få. En mängd storfruktiga, fina sorter togs fram, främst i England, men många slogs ut av krusbärsmjöldaggen som kom från Amerika i början av 1900-talet. De sorter som finns i handeln idag är samtliga resistenta mot mjöldagg.

Den enda nackdelen med krusbär är väl de taggiga grenarna, men det finns faktiskt nästan taggfria sorter i handeln numera. Är man försiktig så är dock taggarna inget större problem.

Krusbär tillhör samma släkte som vinbären och odlas som dessa. Krusbärsbuskarna växer dock svagare än vinbär och kan därför planteras tätare, en dryg meter kan vara lämpligt avstånd. För krusbär är det extra viktigt att jorden är kraftig och näringsrik, annars blir buskarna små. Liksom vinbär kan man plantera dem en decimeter djupare än i krukan, så blir de stadigare och förgrenar sig bättre.

Hallon

Hallonet är ett kärt bär med vild utbredning över nästan hela landet. Man kan förstås plocka delikata hallon på hyggen – vildhallonen har en fin och speciell arom – men de är avsevärt mindre än de odlade hallonen och det kan ta sin tid att plocka några mängder av vilda hallon. Odlar man dem hemma i trädgården så kan man dessutom vattna, och medan det torra somrar knappast blir några vilda hallon, så ger bevattning i trådgården stor utdelning på skörden och man kan varje år få stora, fina hallon.

I det vilda växer som sagt hallon på hyggen och i skogsbryn; marken behöver inte vara särskilt näringsrik, men förstås växer det mycket bättre då. Det viktigaste är dock att det är öppet och soligt och det kan man tänka på när man planterar hemma. Man ska också tänka på att ge hallonen ordentligt med plats, för de sprider sig kraftigt med utlöpare. Man behöver därför inte sätta dem tätare än 60-70 cm. Mellan raderna, om man har flera, bör man ha 1,5-2 meter, beroende på hur hög och kraftig sorten är.

Men man behöver inte tänka i rader, utan man kan faktiskt plantera hallon som enstaka buskar och ha till exempel gräsmatta emellan. Sådana friplanterade buskar ger förstås ännu mer per planta eftersom de får mer plats och sol. Uppbindningen kan man då ordna enkelt genom att binda ihop några skott i toppen, så stöttar de varandra.

Det är lite pyssel med hallon eftersom de har en tvåårig cykel: skotten växer upp första året och ger frukt andra året, för att sedan dö. Därför måste man på hösten efter skörd, eller påföljande vår, ta bort de gamla skotten, så att de uppväxande skotten får plats. Dessutom håller man hallonen friskare om man är noga med beskärningen.

Vanliga hallon mognar främst i andra halvan av juli och in i augusti, tidigast i södra Sverige. Man kan också få senare skörd genom att plantera så kallade hösthallon. Dessa ger skörd främst i september, men det finns tidiga sorter som kan skördas från mitten av augusti. Hösthallon ger sina bär på årsskotten och behöver därför en lång säsong och rekommenderas främst för zon I-II.

Planterade i en stor urna eller hink kan man även odla hallon på en solig uteplats. De måste förstås vattnas och gödslas (gärna med gräsklipp) men det är trevligt att kunna plocka hallonen där man sitter och dessutom mognar de tidigt i ett sådant varmt läge. Hösthallon i kruka kan man därför även prova i högre zoner. På vintern får man ställa undan krukorna i jordkällaren.

Bärbuskar

Det finns faktiskt även gula hallon. Den vanligaste gula sorten heter Golden Queen. De gula är lika goda som de röda hallonen.

Björnbär

Björnbäret kan betecknas som hallonets lite förnämare kusin med sina mörka, aromrika och, vid full mognad, mycket söta bär. Det har också högre anspråk på klimat och odlingssäsongens längd och ger skörd långt in på senhösten. Den sena skörden kommer sig av att björnbären är anpassade till kustklimat och det är runt våra kuster man finner dem (det finns många olika vilda arter) vildväxande, upp till Uppland.

Även om de naturliga växtzonerna är I-III så kan man odla björnbär i nordligare zoner, speciellt om man väljer de härdigare och tidigare sorterna och odlar dem mot en väggspaljé. På senare tid har en rysk art, sammetsbjörnbär, kommit i handeln och den ska fungera även i zon V-VI.

Det finns tagglösa björnbärssorter och det finns taggiga sorter. De tagglösa är förstås bekvämare att odla och det går fint i zon I, men de är generellt senare än de taggiga och inte lika härdiga. Vissa tagglösa sorter växer mer som hallon, det vill säga står upp själva, och lämpar sig bättre om man inte vill spaljéra dem. Många andra sorter är kraftigt rankande och behöver definitivt en spaljé för att det ska bli någon ordning på det hela. Man kan då binda upp de gamla skotten åt sidorna och låta de nya årsskotten växa rakt upp. Plats behövs, för rankorna kan lätt bli 3-4 meter, men kan förstås toppas. Trevligt är att bilda upp rankorna vid uteplatsens pergola där man kan plocka dem efterhand som de mognar. Generellt kan man säga att spaljéring mot vägg ger björnbären den sol och värme som de behöver för att utveckla sötma och arom fullt ut.

Björnhallon

Det finns också korsningar mellan björnbär och hallon. Den vanligaste och mest odlingsvärda heter Tayberry och liknar just ett mellanting mellan de bägge föräldrarna. Fördelen med Tayberry är också att det mognar tidigare (augusti) och lämpar sig därför för kortare odlingssäsonger. Bären ser ut som jättelika hallon med en harlig purpurröd färg och delikat arom. Björnhallon växer rankande liksom björnbär och spaljeras upp på samma sätt.

Blåbär

Blåbär finns det gott om i svenska skogar, men det går också fint att odla blåbär i trädgården. Det är då amerikanska, storfruktiga sorter som odlas. De skiljer sig åt från de svenska blåbären genom dels att vara betydligt större och sötare, men också att de är ljusa inuti. De färgar alltså inte av sig.

De amerikanska blåbärssorterna vill ha samma typ av jord som de svenska, det vill säga en sur jord och en sådan får man enklast till genom att tillföra rikligt med okalkad torvmull. Har man lerjord så kan man odla blåbären i en upphöjd bädd, t.ex. av torvblock, som man fyller med torvmull eller/och rododendronjord och sand.

Har man en skogstomt kan man plantera blåbärsbuskarna lite varstans, kanske mellan några stenar eller i någon skreva i ett soligt läge. Man bör dock fylla på extra torv om buskarna ska kunna ge maximalt eftersom blåbären är känsliga för torka och torven håller fukten bra. De amerikanska blåbären har hög skördepotential och kan ge flera kilo bär per buske och för att de ska kunna utvecklas väl så behövs mer jord än det finns naturligt i svenska skogar. Skördeperioden är lång och börjar i månadsskiftet juli-augusti.

Det finns höga och låga sorter: de höga, som kan bli manshöga, ger mest, men är främst för södra Sverige. De låga, som blir runt halvmeterhöga, är härdigare och flera sorter kan planteras upp till och med zon V, till exempel ’Northcountry’ och ’Northblue’. Flera sorter är korsningar mellan de bägge arterna, så även de svenska sorterna ’Putte’ och ’Emil’. Man bör alltid plantera minst två olika sorter i sitt blåbärsland för bästa pollinering och fruktsättning.

Ett extra plus med blåbären är att de har en mycket vacker lysande orange höstfärg. Ett torvparti med azaleor och blåbär blir mycket fint om hösten!

Bärbuskar

De amerikanska blåbären är storfruktiga. De mest storfruktiga sorterna har bär som kan vara 2 cm i diameter! Vanligtvis är de dock mindre, men betydligt större än svenska blåbär. De här sorterna har lång skördeperiod; som synes mognar de olika i klasen. Det passar ofta bra hemma då man kan uppskatta färska bär över en längre tid.

De amerikanska blåbären trivs bäst i ett soligt läge, men de vill ha det fuktigt om fötterna och ett lågt pH-värde, så låt dem växa i torvmull.

Fascinerande fakta

Läs mer om hälsa på: http://www.immun.se/immun-filer/prod_data/antioxidanter.html