Skriv ut

Från Odlaren 2-2012

Text: Lars Forslin

På sensommaren är det en utmärkt tid att förnya sitt jordgubbsland om man har något, annars är det ett trevligt projekt att sätta igång med efter semestern. I augusti är solen inte lika intensiv och det regnar ofta lite mer och nätterna blir svalare. Allt detta gör att dina jordgubbsplantor rotar sig mycket lättare än på försommaren eller högsommaren. Dessutom gror det inte lika mycket ogräs i augusti–september, så rensningen blir lindrigare.

Jordgubbar

Foto: Lars Forslin

I början av augusti kommer de flesta hem från en semester och ibland kan man finna trädgården i ett bedrövligt skick. Har det regnat mycket så har ogräset fått fritt spelrum och har det varit torrt så kanske det ser visset och eländigt ut och man får lust att göra något åt saken. Kanske har det gamla jordgubbslandet sett sina bästa dagar, är fullt av ogräs och behöver förnyas? I så fall är det en utmärkt tid att göra detta. När sommaren går mot sitt slut blir det också skönare att arbeta i trädgården eftersom hettan inte är lika pressande, och det gillar även växterna. Jordgubbar är lite kinkiga när det gäller vattning och får inte torka ut, men den risken är liten från mitten av augusti.
Perfekt är att använda potatislandet till att plantera jordgubbarna i. När den tidiga potatisen är skördad så ligger jorden bar och dessutom har man (förhoppningsvis) rensat potatislandet så att där är ogräsfritt.

Plocka revplantor gratis

I augusti kan det vara svårt att hitta jordgubbsplantor i trädgårdshandeln, men om du redan har ett gammalt jordgubbsland så är det den perfekta tidpunkten att plocka de revplantor som har vuxit ut och rotat sig under sommaren. De är värda pengar och kan ge dig ett nytt fint jordgubbsland alldeles gratis! Även i ett totalt igenvuxet jordgubbsland finns alltid fina revplantor att plocka, och på så sätt kan du förnya dina jordgubbar med prima plantor, utan kostnad. Har du inga jordgubbar tidigare så kanske din granne har, och denne blir säkert glad om du plockar lite av de annars överflödiga revorna, som annars skulle rensas bort. Du kan ju samtidigt erbjuda dig att rensa upp lite där som tack för plantorna. En sådan bytesaffär säger knappast någon nej till.

När man planterar jordgubbar sent så är det en fördel att ta de största revplantorna, de som sitter närmast moderplantan, helt enkelt för att dessa har kommit längst och kan ge en viss skörd redan kommande sommar. Men har man begränsat med revplantor att välja på så går det även bra med mindre plantor – men dessa kommer då inte att ge något kommande sommar. Däremot blir de stora och fina under kommande säsong och ger full skörd året därpå.

En annan fördel med att plantera på hösten är att plantorna kommer att vara igång redan när växtperioden startar och dessutom vara rotade. Det betyder att de inte blir kinkiga med vattningen och att de kan utnyttja den fukt som finns i jorden efter vintern och växa bra även om försommaren – som så ofta – blir torr.

Jordgubbar

Redan under våren börjar jordgubbsplantorna att skicka ut revor med små plantskott. Dessa rotar sig vid kontakt med marken och växer till sig under sommaren. Genom att ta dessa revplantor mot slutet av sommaren blir det ett billigt sätt att förnya jordgubbslandet. Har du inga egna gamla jordgubbsplantor kanske du känner någon som har ett jordgubbsland där du kan få plocka revplantor mot lite ogräsrensning. Foto: Ulrika Gustafsson

Risk för uppfrysning

Bor man i Norrland ska man inte vänta för länge med planteringen – standardrådet är början av augusti – risken finns nämligen att plantorna inte hinner rota sig tillräckligt innan vintern kommer. Vad som kan hända då är att plantorna kan ”frysa upp”, det vill säga lyftas av tjälen i jorden så att rötterna går av och plantorna liksom står på styltor till våren. Då dör de oftast under försommaren, om man inte är där och planterar om dem och vattnar. Risken för sådan uppfrysning är störst på vattenhållande, leriga jordar, speciellt mo- och mjäla. På en sandjord behöver man inte bekymra sig för detta. Risken minskar också om man har jordgubblandet i en sluttning så att vatten kan rinna av.

Tänk på att ”Norrland” är ett stort område med stora klimatskillnader som omspänner zon 4 till zon 7, och zon 4 motsvarar väl ungefär mellansvenska förhållanden. Man får prova sig fram lite grand och se vad som fungerar under de lokala förhållandena.

I södra Sverige kan man plantera jordgubbar under hela september, men även längre norrut kan man bättra på resultatet vid sen plantering genom att täcka med fiberduk som höjer temperaturen och ökar tillväxten under hösten. Den kan gärna ligga kvar över vintern, speciellt om man brukar ha dåligt med snö, vilket annars är ett bra vinterskydd.

Fördelar och nackdelar

Med detta sagt så bör det poängteras att ju senare man planterar, desto mindre blir skörden kommande år. Sen plan­tering kan i viss mån kompenseras genom att använda större plantor och fiberdukstäckning. Fiberduken ska dock tas av när jordgubbarna börjar blomma under försommaren, för pollineringens skull och man bör lyfta på duken redan ganska tidigt för att komma åt att sköta rensning och hackning mel­lan rader och mellan plantor på våren då ogräset gärna gror.

Den mindre skörden året efter plantering får man ställa mot de fördelar som finns med höstplantering:

Om man har mycket sniglar så kan höstplantering vara en nackdel, eftersom de har sitt största antal under den årstiden. Men sniglar är å andra sidan skadedjur på det mesta i träd­gården och man måste ju ändå ha en strategi för att klara av dem.

Läge, jord och sjukdomar

Jordgubbar ska i likhet med grönsaker odlas där tillgången på sol är så riklig som möjligt, helst utan något som skuggar. Eftersom bärkvaliteten och avkastningen mycket avgörs av hur mycket sol plantorna och bären får, är det förstås viktigt, men även gråmögel som angriper bären ökar om läget är skuggigt. Sniglar trivs inte lika bra i sol som skugga; i ett skuggigare läge får sniglarna längre tid på sig att vara framme – när solen kommer fram så kryper de undan och gömmer sig.

Visst går det att odla jordgubbar i halvskuggigt läge, men avkastning och kvalitet kan alltså bli lidande.

Å andra sidan är ett extremt soligt och torrt läge inte bra om man inte har möjlighet att vattna, speciellt om jorden är lätt (sandig). Vid torkstress drabbas gärna jordgubbar av mjöldagg, som förstör bären och en del av bladen och plantan sätts tillbaka vilket påverkar nästa års skörd.

Nu har man ju den jord man har, men man kan tänka på att jordgubbar i likhet med smultron från början är skogsväxter och helst vill ha mullrik och lätt jord. Lera förekommer inte i skogen, åtminstone inte där smultronen växer och har man en lerig jord så är det ännu viktigare med god dränering, det vill säga att man lägger landet där det kan rinna av och i alla händelser undviker svackor där det kan samlas vatten. I dåligt dränerade, kalla och fuktiga lerjordar kan jordgubbarna lätt angripas av rödröta, vilket är en jordlevande svamp som angriper plantorna genom rötterna och ger små plantor med små bär. Rödrötan förekommer dessbättre inte i Norrland.

Följer man rådet att plantera jordgubbarna efter tidig potatis så är man på den säkra sidan. Där potatisen växer bra, där växer även jordgubbarna bra, de har samma preferenser på jord och läge.

Att gräva upp en del av gräsmattan för att plantera i kan fungera, men risken är att där finns gott om knäpparlarver, skalbaggslarver, som kommer att gnaga på plantornas rötter. Efter ett år är dock dessa larver borta så man kan förbereda genom att gräva upp gräsmattan på våren och sedan så en snabb gröngödsling, som ärtor och/eller honungsört, och så gräva ner den ytligt innan man planterar jordgubbarna någon vecka senare.

Sist, men inte minst ska ett skadedjur som sork nämnas. Finns det gott om sork kan de äta rent fullständigt i ett jordgubbsland under vintern. På våren ligger då bladen platt mot marken och tittar man närmare så är plantans tillväxtpunkt, kronan, avgnagd och det kommer inga nya blad eller blommor. Plantan är död. För att undvika detta sorgliga scenario kan man trampa till snön runt plantorna, i gångarna och runt landet. Då kommer inte de små gnagarna åt att gräva gångar under snön, vilket gör att de förhoppningsvis söker sig någon annanstans.

Plantering

Det finns många olika system för odling av jordgubbar. För husbehovsodlaren behöver det inte vara krångligare än att sätta jordgubbarna i rader med 80-120 cm mellanrum (det större om man har en stor jordfräs) och med 30–40 cm avstånd i raderna. Har man bara några få kvadratmeter så kan man sätta plantorna på 50 x 50 cm.

Eftersom plantorna sätter rikligt med revor betyder det att avståndet mellan plantorna snart fylls ut med nya plantor och revorna växer också ut i gångarna och om man inte håller efter det hela så får man en matta av jordgubbar, blandat med ogräs – perfekta förhållanden för svampar och skadedjur att föröka sig i. Man behöver alltså hålla rent mellan raderna för att det ska bli luftigt så att plantor och bär kan torka upp efter regn. En jordgubbsplanta ser inte så mycket ut för världen när man planterar den, men efter ett år är den 30 cm hög och ännu bredare.

Det är oundvikligt att det kommer in ogräs mellan plantorna och så småningom behöver man förnya jordgubbslandet. Sköter man det hela väl så kan man hålla samma land kanske 6–8 år, men det vanliga är att man måste börja plantera nytt efter 3–4 år, så att man röjer det gamla landet efter 4–5 år.

När man sätter ner jordgubbsplantan i jorden ska man se till att ”kronan” som är den punkt där blad och blommor utgår ifrån, inte kommer för djupt, då tillväxten hämmas. Den ska inte heller sitta för högt, då den blir mer utsatt för frost, utan precis i markytan.

Odling på plast

Eftersom jordgubbsodling handlar mycket om att hålla efter ogräs så har man länge använt plast för att hindra detta. Det kanske inte är så ekologiskt, men kan vara arbetsbesparande. Den varma miljön som skapas av svart plast gör också att bären mognar tidigare dessutom minskar gråmöglet eftersom det torkar upp snabbare efter regn eller vattning. Man slipper också lägga halm då plasten hindrar jordstänk. En nackdel med plast är att skörden andra året minskar eftersom man inte får någon etablering av revplantor. Och vill man ta egna plantor så måste man rota revplantorna i bänk eller frilandsbädd under sommaren. Man kan inte heller gödsla en plasttäckt odling och plantorna är mer exponerade vintertid, speciellt snöfria vintrar. Sammantaget gör detta att en plasttäckt odling är mycket produktiv första året efter plantering, men att produktiviteten kan sjunka ganska snabbt och att man får nyanlägga redan efter något år.

Den som vill prova att an­vända plast rekommenderas att använda den dyrare, men håll­barare, plast­väven som kallas Mypex. Den håller i ganska många år och dessutom är den genomsläpplig för vatten så att det går fint att vattna igenom den. Om man planterar på plast så behöver man inte hålla rader på samma sätt utan kan sätta plantorna på ca 50 x 50 cm för att utnyttja plasten effektivt. På våren borstar man bort vissnade växtdelar med en kvast.

Jordgubbar

Att odla jordgubbar på plast är arbetsbesparande om än inte så ekologiskt. Plasten hindrar effektivt ogräs från att sprida sig i landet och värmer också jorden så att skörden blir tidigare. Nackdelarna är bland annat att plasten hindrar etablering av revplantor samt att det är svårare att gödsla effektivt. Foto: Ulrika Gustafsson

Täckodling

En betydligt mer ekologisk metod är att täckodla jordgubbar, alltså att man täcker jorden runt plantorna med organiskt material. Av tradition har man använt halm till jordgubbar, och då har det varit mest för att inte bären ska bli smutsiga av regnstänk och bevattning. I en ekologisk odling så har dock täckmaterialet flera funktioner: det hindrar ogräs, det håller fukt i marken och det ger näring till jorden och ökar på sikt mullhalten i densamma.

Förutom halm kan löv eller barr användas. Gräs bör man vara försiktig med till jordgubbar eftersom det är så näringsrikt att man lätt kan få en överfrodighet och sämre bärkvalitet med risk för gråmögel. I lagom mängd kan det säkert fungera bra, kanske speciellt efter skörd då plantorna behöver mer näring för att växa till inför nästa år.

Blomanlagen, som avgör hur mycket blommor och där­med bär som ska komma nästföljande år, anläggs i augusti och då får inte plantan lida brist på näring – å andra sidan får det heller inte finnas för mycket av den varan, eftersom det då blir mest bladtillväxt. Jordgubbarna ska alltså ha en balanserad tillgång på näring, inte för mycket och inte för lite; det är egentligen bara på sandjordar som det finns risk för allvarlig näringsbrist.

I konventionell odling med halmtäckning så brukar rådet vara att fräsa ned halmen efter avslutad skörd, tillsammans med en mindre gödselgiva. Man fräser då även ned ogräs och revor som växer ut mellan raderna. Det kan man praktisera även i ekologisk odling, men risken är ju att man istället för upp en mängd ogräsfrön till ytan, vilka gror fint på sensommaren.

Om man istället lägger på mer täckmaterial så kan man kväva eventuellt ogräs och ge näring till jorden samtidigt som man slipper gräva eller fräsa och därmed också få upp ogräsfrön till jordytan. Om man har stora problem med ogräs så är det säkert bäst att först rensa innan man lägger på täck­materialet.

Om man har täckodlat i några år så är det aldrig några problem med näringstillgången, då de undre lagren av täck­material ständigt förmultnar och ger ifrån sig näring. Om man är i början av täckodlingsfasen så kan det vara lämpligt att hjälpa till lite genom att strö lite hönsgödsel eller liknande i botten, innan man lägger på täckmaterialet; speciellt på magra sandjordar är det lämpligt.

Börjes täckodlingsmetod

Börje Remstam är ju känd för Odlarens läsare och han berättar gärna om hur han täckodlar jordgubbar.

– Rader slutade jag med för länge sen, säger Börje. Jag gör en upphöjd bädd, kantad med brädor eller stenar, ca 1,5 m bred, så att man kan komma åt att sköta och skörda från bägge håll, sedan planterar jag med 40–50 cm avstånd, i förband. Revor växer snart ut och täcker hela ytan. Om de inte rotar sig i täckmaterialet så kan man bara trycka ner dem lite, men oftast blir det för många revplantor, så att man måste gallra, annars blir det för tätt.

Efterhand tar man bort de äldre plantorna och låter revplantorna växa till istället. De ger skörd redan andra året och stor skörd det tredje.

– På hösten täcker jag alltihop med fem centimeters lager av tallbarr. Smultron och jordgubbar är skogsväxter från bör­jan och trivs bra med löv och barr. Barren har fördelen att jord­gubbarna lätt kommer upp ur barrtäcket på våren. Lite aska strör jag på under vintern ibland, inget annat.

– Jag behöver knappt dra ett ogräs bland gubbarna, möjligen någon maskros, vars frö har flugit dit. Jag brukar ändå förnya jordgubbslanden efter 4–5 år, då river jag upp alltihop och börjar på ett annat ställe.

Sorter

Några populära sorter bland yrkesmässiga jordgubbsodlare i Sverige, med ursprungsland och ursprungsår, samt unge­färligt mognadsdatum i mellersta Sverige. I södra Sverige mognar de vanligen en vecka tidigare än angivna dagar och i norra Sverige 14-30 dagar senare.

Tidiga sorter

Medeltidiga sorter

Sena sorter

[Sorter, källa Wikipedia]

Läs mer

En fyllig artikel om ekologisk jordgubbsodling, av Christina Säll, finns på http://tinyurl.com/bljp83v