Skriv ut

Sluta slänga mat

Från Odlaren 1-2016

Text: Karin Jansson

Nyligen har man tagit ett unikt beslut i det franska parlamentet. Livsmedelsbutiker får inte längre slänga ätlig mat som inte har blivit såld. Istället måste livsmedlen skänkas till välgörenhetsorganisationer som kan laga mat och dela ut till behövande, man räknar med att det ska räcka till 10 miljoner måltider.

Att matsvinnet är stort har diskuterats en längre tid, men exakt hur mycket vi slänger är det få som vet. En ny rapport från FN visar att hälften av all mat som köps i Europa och USA aldrig hamnar i någons mage. Det är mer livsmedel än vad hela kontinenten Afrika producerar och sammantaget skulle denna mat kunna mätta 870 miljoner människor.

Vi i vårt rika land glömmer lätt att det inte är en självklarhet för alla att äta sig mätta. Faktiskt räknar man med att det bara i Europa finns 55 miljoner människor som har svårt att få ihop pengar till sina dagliga måltider. Sammantaget i världen beräknar FN att det finns 800 miljoner människor som svälter, det blir ungefär lika många som skulle kunna mättas om vi i den rika världen slutade slänga mat.

Att minska matsvinnet i Sverige borde vara en prioriterad fråga även för våra politiker, men ännu så länge har vi inte sett några förslag i den riktning som Frankrike nu har valt att gå. Vi borde kunna vara ett föregångsland när det gäller att ta tillvara resurser och skapa miljövänliga system för livsmedelsproduktion, men det som sker idag är istället det mot­satta.

Under de senaste decennierna har antalet sysselsatta inom jordbruket minskat dras­tiskt. Idag är det bara 16 000 personer som försörjer sig på heltid som bönder enligt Jordbruksverkets senaste statistik. Det innebär att man skulle få plats med hela den svenska bondekåren inne i Globen! Sedan finns det ytterligare en grupp deltidsbönder, totalt har vi 67 000 jordbruksföretag.

Så samtidigt som kockar i TV pratar om ekologiskt, småskaligt och närodlat så slås de svenska gårdarna ut i snabb takt och blir till allt större brukningsenheter. Vårt beroende av importerad mat ökar och vår kontroll över vad som finns i livsmedlen minskar.

Våra politiker pratar ju ofta om satsningar för att skapa jobb men märkligt nog verkar ingen förstå att det skulle gå att skapa en stor mängd arbetstillfällen om staten satsade på matproduktion. Efterfrågan på ekologiskt och närproducerat finns redan, men idag importeras allt mer specialprodukter och hälsosamma livsmedel som människor efterfrågar. Det finns en stor potential att utveckla odling av frukt och bär, nya grödor som quinoa, hampa och amarant, fler baljväxter, nötter mm. Det är ju livsmedel som människor vill ha, men i stort sett allt importeras.

Det finns dock pionjärer som vågar satsa på mathantverk, lokalt odlat mm. Det börjar till exempel dyka upp även i Sverige olika varianter av så kallade andelsjordbruk där konsumenter går ihop med en bonde och delar på kostnader och risker. Detta är en bra modell som skulle göra det möjligt att få igång mer lokalproducerad mat och ge tusentals människor jobb.

Sverige liksom resten av världen står nu inför uppgiften att leva upp till klimatavtalet från Paris. Det kräver en offensiv politik inom jordbruk och livsmedel eftersom produk­tionen av vår mat tar så stora delar av världens energi och resurser i anspråk. Att stora delar av det som produceras aldrig mättar någon mun känns cyniskt, inte minst idag då vi dagligen nås av rapporter om svältande människor bland annat i Syrien. Det vore önskvärt att det kom lagar liknande de i Frankrike, men också att matens pris och påverkan på miljö och klimat kom fram mer i samhällsdebatten.