Skriv ut

Odla mer tillsammans

Från Odlaren 2-2012

Text: Karin Jansson

Det går en ny våg av odling genom vårt land, ja faktiskt över hela världen. Odling är inte längre något man enbart sysslar med på landet. Stadsodling har blivit modernt igen och olika odlingsprojekt där människor går samman och odlar i urbana miljöer växer upp som svampar ur jorden. Miljonstaden Detroit i USA har redan 800 stadsodlingar och i Sverige börjar det också dyka upp fler och fler odlingsprojekt. I Lund finns det nu t ex tre urbana odlingsprojekt och i Göteborg finns redan sedan två år Tillsammansodlingen, Grön Kultur Högsbo och Stadsjord. Det dyker också upp nya nätverk och grupper, framför allt med unga personer, som vill odla och göra staden grön. Mykorrhiza startade i Malmö men finns idag på flera platser runt om i landet. I Stockholm finns gruppen Tillväxt och i Uppsala Matparken där man bl a har odlingsgrupp.

Säkert finns det många fler projekt som jag inte känner till och fler lär det bli eftersom många människor inser att vår framtid hänger på oss själva. Vi kan inte förlita oss på att myndigheter och företag ska ställa om vårt land så vi klarar vår matproduktion utan fossila bränslen. Idag bygger vårt jordbruk på billig olja och naturgas. Oljan används som drivmedel och för transporter och naturgas är energikälla vid framställning av konstgödsel. I dagens moderna jordbruk räknar man med att man sätter in 10 enheter energi och får ut en enhet i form av mat. Det är en ekvation som inte går ihop och i längden kommer den inte att kunna försörja vår befolkning. Redan idag importerar vi cirka hälften av maten till vårt land. Vi förlitar oss alltså på att andra länder delar med sig av sin odlingsbara yta till oss och att vi genom billig olja kan transportera maten till våra kök.

Men experterna tycks nu ganska eniga om att billig olja snart tillhör historien. Det finns fortfarande olja att utvinna många år framåt, men den olja som tas upp idag är svårare att nå och blir därför dyrare. Sedan cirka fem år sker inte heller någon ökning av nettoproduktionen av olja vilket gör att en växande befolkning världen runt ska dela på samma mängd energi.
Vi står inför en värld där vi inte längre har drivmedel till våra traktorer och inte längre har råd att köpa konstgödsel. På Kuba stod man för cirka 20 år sedan i samma situation. Kuba kunde inte längre av politiska skäl köpa olja och man fick därför snabbt reformera sitt jordbruk. Från storskaligt och rationellt började man ställa om till urbana odlingar drivna med handkraft. Idag producerar stadsodlingarna en stor del av kubanernas mat men omställningen har inte varit lätt. Enligt beräkningar gick medelkubanen ned 8 kilo under denna period.

Hur mycket kommer vi svenskar att gå ned i vikt om vi inte längre kan föda traktorer med olja? Och vem ska odla maten då? Finns det kunskap, utsäde, redskap och kraft för att ställa om vårt jordbruk? I väntan på att myndigheter, stat och kommun ska fatta allvaret i det som är på väg att ske börjar människor odla själva. Att odla tillsammans är ett fint sätt att umgås, träffa nya vänner och dessutom få en del mat. Förhoppningsvis är den nya odlingsvågen bara början på en större omställning till mer lokalt odlat och en större självförsörjningsgrad i vårt land.
Lycka till med årets odlingar!